Kan du inte köpa så ta vad du vill ha

Varje klassamhälle har sitt trasproletariat. I dagens konsumtionssamhälle är butiksplundrarna på Londons gator en del av nutidens trasproletariat. När tillfälle ges tar de vad de vill ha för att ta plats och markera sin position i det nya konsumtionssamhället.

I varje stad eller tätort möter du dem. Vuxna kvinnor och män som vandrar runt på gatorna i kläder med synliga varumärken. Det kan vara män på banken som är klädda i kostymer eller ytterrockar där varumärkena synligt signalerar att det har råd att ”köpa det rätta”. Men det kan också vara ganska vanliga familjer i något köpcentra utanför tätorten som går och shoppar i fritidskläder med stora synliga logotyper från en lite mera exklusiv leverantör.

Budskapet är det samma, en signal om tillhörighet till en grupp som kan och ”har råd” att konsumera med hjälp av egna eller lånade pengar. Medlemmarna i den aktuella gruppen visar med sina kläder att de är en del av den framgångsrika gruppen som de vill tillhöra. I andra sammanhang kan det vara andra attribut som signalerar ”rätt” grupptillhörighet, såsom exempelvis en iPad eller den senaste smartphonen på flygplatsen, en exklusiv läderportfölj på affärsmötet, den nya bilen utanför restauranten, armbandsuret på handleden eller den dyra golfklubban ute vid golfklubbens driving range.

Sociologiprofessorn Zygmunt Bauman har i en artikel i Social Europe Journal pekat på att butiksplundrarna i England försökt att komma in i och bli en del av det konsumtionssamhälle de egentligen inte har ekonomiska möjligheter att tillhöra.

“The objects of desire, whose absence is most violently resented, are nowadays many and varied – and their numbers, as well as the temptation to have them, grow by the day. And so grows the wrath, humiliation, spite and grudge aroused by not having them – as well as the urge to destroy what have you can’t. Looting shops and setting them on fire derive from the same impulsion and gratify the same longin.” (Zygmunt Bauman, Social Europe Journal 110809)

“For defective consumers, those contemporary have-nots, non-shopping is the jarring and festering stigma of a life un-fulfilled – and of own nonentity and good-for-nothingness. Not just the absence of pleasure: absence of human dignity. Of life meaning. Ultimately, of humanity and any other ground for self-respect and respect of the others around.” (Zygmunt Bauman, Social Europe Journal 110809)

Den som tvivlar på Zygmunt Bauaman:s analys av ett modernt trasproletariat kan avsätta några minuter och se vad ungdomarna i ett inslag från Sky News i London har att säga.

“The four teenagers who looted in neighbourhoods across London told Sky News it was like a ”shopping spree. Speaking on condition of anonymity the group admitted that they stole iPads, Blackberry tablets, games consoles, laptops, clothes, trainers and even nappies and clothes for their children.” (Sky News 110812)

I det neoliberala konsumtionssamhället har det uppstått en ny form av trasproletariat, de konsumtionslösa som likt de egendomslösa i 1800-talets industrisamhälle inte har de framtidsmöjligheter de önskar. I vårt kortsiktiga konsumtionssamhälle innebär det att de inte har ekonomisk möjlighet att skaffa sig rätt attribut för egna pengar.

Problemet är att denna grupp av butiksplundrare precis som tidigare generationer av trasproletariat inte har någon klassmedvetenhet eller solidaritet. Tvärtom är de beredda att plundra andra fattiga medborgare som inte heller äger alla de saker och statusmarkörer de vill ha.

Redan under den gryende industrialismen i Europa pekade Karl Marx och Friederich Engels på förekomsten av grupper som utestängts ur samhället. ”Det lägsta proletariatet, trasproletariatet, denna passiva förruttnelse av de lägsta lagren i det gamla samhället, blir på vissa punkter genom proletariatets revolution inslungat i rörelsen; enligt hela sin levnadsställning är det dock städse mera beredvilligt att låta köpa sig för reaktionära syften.” (Det kommunistiska manifestet 1848, sid 20)

Det enda som kan motverka tillväxten av ett vilset trasproletariat i England och andra länder är en medveten fördelningspolitik som skapar möjligheter för att alla oavsett socioekonomisk bakgrund ska kunna skapa sig ett bättre liv. Men vägen dit går inte via vare sig David Camerons eller Fredrik Reinfeldts neoliberala politik som enbart påminner om en fortsättning på den politik som Margaret Thatcher och Ronald Reagan bedrev redan i början av 1980-talet.

Ska vi kunna skapa ett öppet samhälle med möjligheter för alla oavsett bakgrund, så kan vi inte fortsätta att tillämpa neoliberala ekonomiska teorier som bland annat har jämviktarbetslöshet, (s.k. NAIRU, Non-Accelerating Inflation Rate-of-Unemployment) som en hörnsten i sin världsbild. Det krävs istället en medveten satsning på ett stabilt välfärdssamhälle.

Läs gärna de tänkvärda bloggarna till höger på denna sida→

Zygmunt Baumans artikel:
http://www.social-europe.eu/2011/08/the-london-riots-on-consumerism-coming-home-to-roost/
 Sky News intervju med butiksplundrare:
http://news.sky.com/home/uk-news/article/16048584
 BBC statistik över de gripna:
http://www.bbc.co.uk/news/magazine-14489984
 Svenska länkar:

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=4644315
http://www.svd.se/nyheter/utrikes/camerons-atgarder-mot-upplopp-sagas_6386818.svd
 http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=4643682
 http://runeberg.org/komanifest/