Skip to content

Finansutskott, Friedman och Keynes

augusti 15, 2011

Riksdagens finansutskott samlas den 16 augusti på initiativ av socialdemokraterna, det är bra. Ännu bättre vore det om socialdemokraterna klargjorde att de neoliberala ekonomiska teorierna nått vägs ände.

När riksdagens finansutskott samlas till ett extra möte för att få ta del av finansministerns, riksbankschefens och konjunkturinstitutets syn på den ekonomiska utvecklingen, så sker mötet på socialdemokratiskt initiativ. Det visar att socialdemokraterna ser allvarligt på den ekonomiska kris som med varierande styrka fortsatt att grassera sedan Lehman Brothers krasch 2008.

Efter det att finansutskottet fått ta del av Anders Borg, Stefan Ingves samt konjunkturinstitutets Mats Dillén och Jesper Hansson, vore det bra om socialdemokraterna klargjorde det uppenbara, att det är dags att förpassa de neoliberala ekonomiska teorierna till ett historiskt arkiv. Om Tommy Waidelich som socialdemokratisk ekonomisk-politiska talesperson efter mötet deklarerade att partiet anser att de gamla neoliberala recepten snarare förvärrar den ekonomiska epidemin än botar den, så skulle vi äntligen få en debatt och ett intresse för alternativen som finns.

Trettio års dominans med återkommande kriser

Som medelålders man kan jag se tillbaka på effekterna av trettio års dominans för de neoliberala teorierna när det gäller de flesta politiska och ekonomiska besluten i Sverige. Hela mitt vuxenliv, från ung småbarnspappa till morfar, har jag kunnat se hur välfärden och tryggheten gradvis försämrats. Internationellt så har genomslaget för de neoliberala idéerna varit ännu starkare i efterdyningarna från Margaret Thatchers och Ronald Reagans regeringsperioder i Storbritannien och USA.

Ständigt har hela kontinenter och enskilda länder fått uppleva återkommande kriser under de senaste decennierna. Enbart i Sverige har vi under de senaste tjugo åren upplevt tre större kriser. Detta borde ha fått även neoliberala ekonomer och politiker att inse att de neoliberala hörnstenarna såsom s.k. jämviktsarbetslöshet, mer eller mindre oreglerade bank- och finansmarknader, nedskärningar i välfärdssystemen, privatiseringar av gemensamma tillgångar o.s.v. inte är en lösning. Men inte, tvärtom har de istället ordinerat och beslutat om ännu mera av samma åtgärder. Agerandet har påmint om pyromaner som får tillåtelse att försöka släcka den anlagda branden med ännu mera bensin.

Politisk ekonomi är politisk

En orsak till att de neoliberala krafterna fått fortsätta agera kontraproduktivt årtionde efter årtionde är att ämnesområdet nationalekonomi som förr kallades politisk ekonomi, i sin neoliberala version fått framstå som nästintill en oomtvistlig naturvetenskap. Men alla ekonomiska teorier är just teorier som inte kan frikopplas från de politiska värderingar som avsändaren av teorin bär och det samhälle som denne vill se.

Så vare sig det handlar om John Maynard Keynes, den s.k. Stockholmsskolans ekonomiska teorier eller neoliberala dito såsom Milton Friedmans monetarism och Friedrich von Hayeks idéer om den fria marknadens spontana ordning, så är de politiska. De personer som formulerar eller förfäktar olika ekonomiska teorier kan aldrig påstå sig vara objektiva och fristående från politiska värderingar och hänsynstaganden.

Valet av politisk ekonomi avgör också styrkan och legitimiteten hos den representativa demokratin. Under den neoliberala eran har högerextrema grupperingar vuxit i styrka i land efter land och kunnat utnyttja den otrygghet som följer i spåren på arbetslöshet och eroderad välfärd. En politiskt omedveten individ kan lätt lockas av enkla förklaringar och lösningar, vare sig avsändaren företräder Sverigedemokraterna, Danskt Folkeparti, English Defence League eller den amerikanska Tea Party-rörelsen.

Farväl till neoliberalismen

För några veckor sedan skrev jag på denna blogg: ”Men det finns lösningar att finna om vi i den allmänna debatten åter ”törs” börja tala om Keynes, Stockholmsskolan, regleringar, Tobinskatt o.s.v. För trots den neoliberala dominansen så har det pågått och pågår en idédebatt och teoribildning kring andra sätt att organisera nationalekonomin och ekonomiska institutioner för att trygga ett solidariskt välfärdssamhälle. Inte minst har miljörörelsen fört in nya perspektiv på begreppet tillväxt som måste beaktas om alternativ till neoliberalismens kollaps ska formuleras och kunna förverkligas.”

Ett stopp för fortsatt privatisering och utförsäljning av vård, skola och omsorg bör också övervägas innan allt mer skattepengar försvinner via avancerade bolagskonstruktioner och skatteplanering. Det måste också bli möjligt att säkra framtidens pensioner genom att aktivt styra pensionsfondernas kapital till mer långsiktiga infrastrukturinvesteringar och sunt bostadsbyggande istället för dagens satsningar i diverse ”casinon” fyllda av aktier, hedgefonder, bankobligationer m.m. Listan på önskvärda kursförändringar av den politiska ekonomin kan göras lång.

Enbart i Sverige finns det många kunniga ekonomer, sociologer och andra forskare samt massor av politiskt och kulturellt aktiva medborgare som har alternativ till dagens neoliberalism och konsumism om vi lyssnar, läser och har en öppen dialog. Det är dags att ta farväl av neoliberalismen.”

Läs gärna de tänkvärda bloggarna till höger denna sida→

Riksdagslänk:
http://www.riksdagen.se/Webbnav/index.aspx?nid=5445&docid=26FBC3DB5BE297E2C12578E9003272A0
 Tidigare bloggar om ekonomi: se 2, 4, 5, 7, 10 samt 12 augusti 2011

Några medielänkar:
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=4646398
 http://www.svd.se/naringsliv/extrainsatt-mote-om-skuldkrisen_6390037.svd

 

2 kommentarer leave one →
  1. Ola Frithiofson permalink
    augusti 15, 2011 5:58 e m

    30 år av nyliberalism. Ja, så är det.

    Idag är den svenska modell som formades utifrån arbetarrörelsens idéer om generella välfärdssystem borta. Tydligast syns det i sjukförsäkring, arbetslöshetsförsäkring och pensionssystem, men också i frånvaron av bostadpolitik med sociala ambitioner, en energipolitik med allmänintresset satt främst, en skolpolitik som ökar bildningsklyftan mellan folk och fä och i en ekonomisk politik utan utjämnande ambitioner och framåtsyftande samhällsinvesteringar.

    Själva demokratin är urholkad och börjar alltmer likna den plutokrati vi hade innan den allmäna rösträtten infördes. Resursrika personer och organisationer beställer politisk påverkan från lobbybranschen, oftast med hemliga agendor. Vem som betäller vad från vem kan möjligen förstås när lagstiftning eller partiers politik förändrats. Medborgarrätt och samhällsstyrd verksamhet ersätts av kundens köpkraft och marknadsintressenas verksamheter.

    Utan en stark arbetarrörelse förfaller den den svenska modellen. Det ser vi idag. Det finns inga borgerliga partier som vill föra den vidare. Den skall avvecklas. Sosseriet ska väck! Om Sverige står modell för någon idag är det snarare för libertanister och neoliberaler. Deras era är snart lika långvarig som den tidigare arbetarrörelse som både förmådde sätta upp en sammanhållen samhällsvision av jämlikhet och trygghet och genomföra politiska reformer som förverkligade visionen.

Trackbacks

  1. Warren – en stor puss :-) « Parkstugan

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: