Skip to content

Riskkapitalets svarte riddare

oktober 15, 2012

Än en gång träder chefredaktören för Dagens Samhälle, Mats Edman fram och tar strid för riskkapitalets rätt att tjäna pengar på sjuka, barn och äldre. Likt den svarte riddaren i Monty Pythons The Holy Grail/Spamalot) vägrar han ge tappt.

Från en position som chefredaktör för Sveriges Kommuners och Landstings tidning Dagens Samhälle har Mats Edman gång efter gång attackerat alla som ifrågasätter de s.k. riskkapitalbolagens agerande och vinster i svensk välfärdssektor. Tidigare är det främst Dagens Nyheter artiklar om Carema som varit måltavla för de Edmanska angreppen.

På DN Debatt denna gång är siktet inställt på socialdemokraterna som ska omvändas till den syn på vinster i välfärden som Mats Edman företräder.  I artikeln framför han många märkliga påståenden såsom; ”Kontroversen gäller nu om internlån i industriföretag, kommuner och riskkapitalägda koncerner i framtiden ska kunna användas för att bland annat minimera skatter. Flera välfärdskoncerner – som Carema, Capio och Academedia – saknar sådana upplägg.”

Men enligt SvDs artikelserie från 2011, så är det just sådana upplägg med interna lån som gjort det möjligt för dessa företag att år efter år ”gå med förlust”.  Av SvD den 10 mars 2011 framgick;

”Ett exempel är Ambea, ägare till svenska Carema. I samband med att Triton och KKR förra våren köpte företaget tog Ambea upp lån på sammanlagt 8 miljarder kronor, enligt årsredovisningen hos Bolagsverket. Av dessa består 4,1 miljarder kronor av ett lån från Triton och KKR. Räntan på lånet, som löper i 30 år, är 12 procent. Det betyder en räntekostnad på nästan 500 miljoner kronor om året. Tillsammans med räntan på andra lån utraderar det Ambeas vinst och betyder att skatten med stor sannolikhet går mot noll. Tolv procent kan jämföras med räntan på Ambeas banklån som är under 5 procent. Räntan betalas inte kontant utan läggs på skulden som därmed ökar varje år. Bolaget redovisar ändå räntan som en kostnad.”

Mats Edman har inte gjort direkta attacker mot SvD, istället har Dagens Samhälle på nyhetsplats, exempelvis i nr 18 år 2012 indirekt försökt att dämpa kritiken och rättfärdiga upplägget genom att påpeka att; ” I Sverige betalar koncernen in runt 2 miljarder per år i sociala avgifter och källskatter.” Vad nu detta har med saken att göra mot bakgrund av att landstingen och kommunerna också betalar in källskatt och sociala avgifter för den personal som än så länge är offentligt anställda i välfärdssektorn. I samma artikel beskrivs också att Triton och KKR ägs av olika pensionsfonder och IKEA och att därmed pengarna i slutändan egentligen går tillbaka till vården av gamla och sjuka?!

Denna typ av artiklar i Dagens Samhälle och chefredaktörens ständiga korståg mot de som är kritiska mot vinster och avancerad skatteplanering i välfärdssektorn ser jag som f.d. journalist som märkliga. Det är svårt att tro att chefredaktören för snart 30 år sedan skrev en handbok för journalister i konsten att undersöka företag. Ty 1984 gav Mats Edman tillsammans med Ragnar Boman och Jan Mosander ut boken ”Vita miljoner …. och svarta.

Apropå ”svarta” så påminner han tyvärr numera mer om den svarte riddaren som förekom i Monty Pyhtons film the Holy Grail samt i scenversionen Spamalot som gick på svenska scener härom året. Ni kommer kanske ihåg rollkaraktären som vägrade att ge upp.

Undrar vad som kommer härnäst, ett angrepp på LO som försöker få socialdemokraterna att inta en helt annan position än den som Dagens Samhälles chefredaktör önskar sig?

För övrigt börjar Dagens Samhälle alltmer kännas som en publikation från Timbro eller Svenskt Näringsliv, tråkigt att en tidigare intressant och saklig tidning alltmer påminner om en megafon för särintressen.

Media:

http://www.dn.se/debatt/falska-premisser-i-debatten-om-vinster-i-valfarden

http://www.dn.se/nyheter/sverige/lo-kraver-att-lofven-andrar-sig-om-vinst-i-valfard

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=5309097

http://www.svd.se/naringsliv/skattepengar-lockar-riskkapitaljattar_5992389.svd

En riksdagsmotion:

http://www.riksdagen.se/sv/Dokument-Lagar/Forslag/Motioner/mot-201213So487-En-jamlik-oc_H002So487/?text=true

Kent Werne, den förste granskaren:

http://kentwerne.se/granskande-artiklar/den-nya-valfardsindustrin/fakta-om-de-storsta-inom-varden-och-skolan/

2 kommentarer leave one →
  1. Magnus permalink
    oktober 15, 2012 9:52 f m

    Noterar att du inte bemöter själva kärnan i debattartikeln, alltså siffrorna om vinst, utdelning, kvalitet och brukarnas nöjdhet, utan istället försöker underminera skribentens trovärdighet. Vore också intressant att höra vad du anser om att det finns massvis med företag som tjänar pengar på människors basbehov – bönder som odlar mat, affärer som säljer mat, fastighetsägare som hyr ut bostäder, läkemedelsföretag som lindrar/botar sjukdomar, säkerhetsföretag som håller ordning i exempelvis kollektivtrafiken, banker som hjälper människor att ha råd att köpa bostäder och klädföretag som gör det möjligt för oss att vistas utomhus under årets kalla månader.

    Alla dessa tiotusentals företag tillhandahåller bra saker som alla har ett verkligt behov av. För att använda vinstskeptikernas egna argument så ”profiterar de på människors [hunger, rätt till bostad, hälsa, trygghet etc.]”.

    Vissa av dessa företag har ju dessutom betydligt högre avkastning, pengar som kommer från samma källa: Oss!

    • oktober 15, 2012 10:34 f m

      Hej Magnus. Någon direkt ”kärna” har jag inte hittat i DN-debattartikeln, däremot en hel del ganska yviga påståenden. Jag valde ett av dessa och ställde det mot exempelvis SvD:s intressanta artikelserie från 2011, samt en artikel ur Dagens Samhälle tidigare i år.

      När det gäller marknadsekonomin i övrigt, så är de exempel du radar upp sektorer där företag i konkurrens med varandra tillhandahåller varor och tjänster på en öppen konsumentmarknad. Med undantag av möjligen de största bankerna och de tre dominerande el-bolagen, så anser jag att detta i stort leder till att företagen måste konkurrera med pris och kvalitet för att få kunder.

      Däremot när det gäller välfärdssektorn som direktfinanieras via våra skattepengar så ser inte styrkeförhållandena riktigt lika ut. ”Slutkunden” (den sjuke, den gamle eller barn och ungdomar”) efterfrågar en ”tjänst” som denne måste ha utifrån sin livssituation. Sedan tillhandahålls den av olika aktörer, däribland de s.k. riskkapitalägda bolagen. Eftersom ramarna för verksamheten till stor del beräknas utifrån ramar, skolpengar, etecetera så finns det egentligen bara tre sätt att skapa vinst – 1) Färre personal som gör mer, exempelvis lägre lärartäthet, färre sjukvårdspersonal osv. 2) Lägre lokalkostnader, dvs inga skolbibliotek, slöjdsalar m.m. eller fler barn på samma barnomsorgsyta, 3) Att minska de ”tjänster” som ingår och istället sälja dessa som tilläggstjänster, ett sådant exempel är när äldreboenden i Stockholm omvandlats till s.k. trygghetsboenden” där mycket att det som ingick tidigare nu måste betalas och beställas separat.

      Sammanfattningsvis så uppstår vinster i välfärden genom att brukare (”kunder”) eller personal hamnar i kläm på olika sätt. Det betyder inte att jag ser offentligt driven verksamhet som problemfri, tvärtom har mycket av vår välfärd försämrats under lång tid på grund av interna marknadshyror, intern beställar- och utförarbyråkrati, bolagiseringar (som minskar insynen) m.m. och som undandragit såväl ekonomiska som personella resurser från det som de borde gå till, den direkta verksamheten. Denna utvecklingen började redan i mitten på 1980-talet och tog fart efter den nya kommunallagen infördes i början av 1990-talet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: