Skip to content

Återreglera innan nästa dödsolycka

oktober 14, 2012

Nyligen presenterades haverikommissionens rapport om bristande säkerhetsarbete vid den tragiska tågolyckan i Kimstad 2010. Men ingen analys har gjorts av den långa beställare- och entreprenörskedjan innan dödsolyckan.

De senaste dagarna har media rapporterat om Statens Haverikommissions utredning av den tragiska tågolyckan i Kimstad för två år sedan. Inför ett banarbete svängde en grävmaskin ut med skopan över spåret intill där ett X2000-tåg kom i 129 km/h. Resultatet blev en kraftig kollision där en passagerare avled och 20 skadades.

I rapporten får Trafikverket kritik för att de inte anses har åtgärdat systematiska säkerhetsbrister. Det konstateras också att det inte fanns någon skydds- och säkerhetsplanering inför arbetet. Hade en sådan plan upprättats så skulle med stor sannolikhet trafiken i spåret intill stoppats under arbetet och dödsolyckan undvikits.

Vad som däremot förbigås med tystnad av såväl media som i Haverikommissionens rapport är den långa beställare – och entreprenörskedja som var involverad på olika sätt i banprojektet vid Kimstad.  Minst sju stycken organisationsnivåer och/eller företag var på olika sätt inblandade i projektet.

Av rapporten framgår att; 1) arbetet beställdes internt av ”Leverans anläggning”, 2) ”Investering” gjorde en upphandling och fick in två anbud, 3) en lokal delprojektledare utsågs inom Trafikverket, 4) Strukton vann anbudet men det gick vidare till, 5) Svensk Banteknik, 6) Svensk Järnvägsteknik och 7) Gabriel Nilsson AB.

Den 20-årige föraren av grävmaskinen vid olyckan var sedan en månad anställd av det sista företaget i den långa kedjan, Gabriel Nilsson AB, och mår förmodligen inte särskilt bra än idag. Samtidigt kan vinnaren av anbudet Strukton som olycksåret 2010 omsatte 1miljard obekymrat fortsätta att vinna nya anbud som sedan läggs ut på en ny kedja av underentreprenörer.

Utifrån egen erfarenhet från av en annan del av kollektivtrafikbranschen är det lätt att inse att det i varje led i den långa kedjan troligen är mest prioriterat att räkna hem vinst på sin ”länk” i entreprenadkedjan. När det gäller överföringen av säkerhetsbestämmelser föds det en obehaglig känsla att kunskapen och insikten riskerar att spridas på samma sätt som vid barndomens ”viskningslek”. Det innebär att den sista länken får veta minst om vad som verkligen gäller.

Tidigare har bland annat fackförbundet SEKO i samband med dödslyckor bland banarbetare pekat på riskerna med allt flera inblandade entreprenörer. Olycksåret 2010 omkom två banarbetare vid två olika arbetsplatsolyckor.

Flera röster har tidigare höjts i den allmänna debatten för en återreglering av vår järnväg. Risken är annars stor att avreglerings- och viskningsleken fortsätter tills Sverige drabbas av lika allvarliga olyckor som exempelvis Clapham 1988 och Paddington Station i London 1999.

Dessa tågolyckor var ett resultat av den stora avregleringen i UK och borde ha lärt oss att det är dags att återreglera järnvägen innan nästa dödsolycka inträffar. Dessutom så slipper vi då riskera att stora delar av de 522 miljarderna, som alliansregeringen säger sig vilja anslå för olika järnvägssatsningar under åren 2014 – 2025, inte försvinner som vinster i en lång och farlig entreprenadkedja.

Haverikommissionens rapport om Kimstad:

http://www.havkom.se/virtupload/reports/RJ%202012_03.pdf

Media:

http://www.dn.se/debatt/vi-gor-den-storsta-satsningen-pa-jarnvagsunderhall-nagonsin

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=160&artikel=5305494

http://www.nt.se/nyheter/artikel.aspx?articleid=7994205

http://www.svt.se/nyheter/regionalt/ostnytt/tagolyckan-i-kimstad-utredd

http://ltarkiv.lakartidningen.se/2012/temp/pda40568.pdf

Återreglering av järnvägen:

http://www.seko.se/Global/PDF’er/Program/SEKOs_jarnvagspolitiska_program_20120420.pdf

http://www.vansterpartiet.se/en-sammanhallen-jarnvag-for-sverige/

2 kommentarer leave one →
  1. Mats Dannewitz Linder permalink
    oktober 15, 2012 11:38 f m

    Håller helt med. Som sagt: Statens järnvägar byggdes en gång i tiden av staten därför att man framsynt nog insåg att annars skulle det inte bli nånting av (i varje fall inte på länge). Man ansåg att det låg i folkets intresse. Nu har det allmänintresset drunknat i allehanda märkliga verkliga och låtsade ”privatiseringar”, där SJ å ena sidan får pengar av staten, å andra sidan ska leverera vinst till samma stat (precis som ”riktiga” företag). Viktiga samhällsfunktioner — bl.a. järnvägstransporter, postleverans, vård och politisk styrning — bör inte förvandlas till verksamheter som i första hand är avsedda att ge avkastning på aktiekapital. Den offentliga sektorn har aldrig varit felfri, men bristerna har åtminstone inte varit en följd av systemets konstruktion.

    • oktober 15, 2012 12:21 e m

      Hej Mats. Delar din kommentar. På det privata planet har jag som tågresenär börjat bry mig om var i ett tågsätt jag sitter numera. Jag är inte rädd, men vaksam och bokar helst sittplats mitt ett tågsätt för att om möjligt höja säkerheten. Den känsla jag har inför en tågresa är jämförbar med den som jag har inför en bilresa, dvs ett visst mått av försiktighet och en strävan att tänka efter före, ”handlingsberedskap” vill jag minnas att det kallades i bilskolan för snart 40 år sedan.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: