Skip to content

Humankapitalet reducerat till slit-och-släng personal

juli 18, 2011

På knapp trettio år har floskler som ”personalen vår viktigaste resurs” ersatts av ett ohöljt och allt mer brutalt utnyttjande av arbetskraften. I ”arbetslinjens Sverige” får lettiska skogsarbetare 17 kronor i timmen och alltfler tjänstemän arbetar obetald övertid på sin fritid.

Alla ekonomiska teoretiker sedan Adam Smith, Karl Marx och dess efterföljare framåt i tiden har förhållit sig till begreppet humankapital, dvs. haft en syn på hur arbetskraften har eller bör hanteras. För snart 50 år sedan, 1964, kom den neoliberale ekonomen Gary Becker med sin bok ” Human Capital”. Becker är i likhet med Milton Friedman en ekonom från The Chicago School of Economics, en institution som kännetecknas av ett avståndstagande från John Maynard Keynes teorier.

Trots att Gary Becker är neoliberal så ansåg han att individer som satsade på utbildning skulle ses som individer som gjorde en form av en personlig investering för framtiden i syfte att få bättre anställningar och lön. I efterdyningarna av hans bok utgavs ett stort antal managementböcker som förmedlade olika idéer om hur företag skulle ta vara på och utveckla sin personals kompetens.

Under främst 1980-talet och det tidiga 90-talet (Becker fick Nobels ekonomipris 1992) fanns det ett intresse för humankapitalet (personalen) inom många företag och organisationer. Men numera har attityden återgått till den mer traditionella synen på arbetskraften trots att floskler i likhet med ”personalen vår viktigaste resurs”, alltjämt kan läsas på hemsidor och i årsredovisningar. (Googla gärna på floskeln)

Mer arbete – lägre lön

Idag handlar det åter igen om att få ut mesta möjliga arbetsinsats till minsta möjlig kostnad. Ett tydligt exempel på detta är att stora delar av arbetskraften (främst ungdomar och kvinnor) arbetar ofrivillig deltid eller har kortsiktiga otrygga anställningsförhållanden.

Likaså har systemskiftet inom välfärds- och infrastruktursektorn byggt på att färre anställda ska arbeta mer på samma arbetstid. Detta vare sig det handlar om sjuk- och omsorgspersonal, buss- och lokförare eller banarbetare längs järnvägen och städpersonal i skolan . När de olika privata bolagen lämnar in sina anbud, startar eller övertar billigt en tidigare gemensamt ägd verksamhet, så är minskade personalkostnader en hörnsten när profiten ska räknas hem.

Vid sidan av detta har vår nuvarande regering öppnat dörrarna för ett cyniskt utnyttjande av byggnadsarbetare, bärplockare, skogsarbetare och personal till hushållsnära tjänster. I helgen pekade sex stycken ordföranden för olika LO-förbund på denna hantering i en gemensam debattartikel i Svenska Dagbladet;

”Regeringen har gjort den svenska arbetsmarknaden kall och orättvis där det görs skillnad på människor och människor. Utnyttjandet av utländska arbetstagare är så omfattande och påtagligt att regeringen inte längre bara kan blunda för problemet. Vi förväntar oss att regeringen inte bara pratar utan nu också agerar för att skapa en humanare och justare arbetsmarknad med dess självklara rättigheter för alla människor.” ( SvD Brännpunkt 110717)

Modernt slaveri

Går det inte att importera billig arbetskraft och ge dem slavliknande arbetsförhållanden, så är en annan möjlighet att flytta arbetstillfällena till ett land där lönerna är låga och fackföreningarna är svaga eller nästintill obefintliga. Ett färskt sådant exempel är Samres AB som ansvarar för färdtjänst i 120 svenska kommuner samt en norsk kommun. De har anställt Senegalesiska akademiker till sin telefonkundtjänst;

”Hur står sig lönerna gentemot svenska förhållanden? – Jag vill inte gå in i detalj på siffror, men det är klart fördelaktigt för vår sida, säger Niklas Najafi”. (DN 110718)

Traditionellt har det varit LO-grupper som haft de sämsta anställningsvillkoren på den svenska arbetsmarknaden. Men numera går det att hitta såväl TCO- som SACO-grupper som gör en s.k. klassresa åt andra hållet och hamnar i proletariatet. D.v.s. får allt mindre möjligheter att påverka sina arbetsvillkor och sin livssituation;

”För många av TCO-förbundens medlemmar handlar arbetstidsfrågan inte om att korta den lagliga arbetstiden utan om att bara behöva jobba så mycket som reglerna sätter gränser för. Man skulle kunna förenkla det och säga att många behöver en rätt att gå ned på heltid.

Övertidsreglerna måste följas bättre samtidigt som de anställda måste ges bättre förutsättningar att hinna klart jobbet på arbetstid. Det kan också behövas skärpt lagstiftning kring den enskildes inflytande. Det behövs mer av förebyggande hälsovård i form av både företagshälsovård och friskvård. Det gör att frågor som arbetsorganisation, chefsfrågor och inflytande över arbetstiden blir allt viktigare framöver.” ( Eva Nordmark, TCO, AB 110508)

Löntagare i alla länder, förena er!

Den nye socialdemokratiske partiledaren Håkan Juholt sa i sitt Almedalstal många tänkvärda saker och konstaterade bland annat;
”Vi sliter ut människor. Redan i höstens budget vill vi ge arbetsmiljöverket ökade resurser för att se över hur arbetslivet ser ut i dag. Det är ingen skillnad mellan en brännskadad på arbetsplatsen och utbrändhet.”( Håkan Juholt 110708)

Kanske får Håkan Juholt i nästa tal uppdatera Karl Marx och Friedrich Engels avslutande rader om ”Proletärer i alla länder, förenen eder!” från 1848 och istället säga ”Löntagare i alla länder, förena er”.

Även i våra dagar går ”ett spöke runt i Europa” och i resten av världen. Det är kapitalismens spöke som reducerat humankapitalet till ” slit-och-släng” personal på den s.k. arbetsmarknaden.

Läs gärna bloggarna som finns i den högra spalten på denna sida

Citerade tidningsartiklar:
http://www.aftonbladet.se/debatt/article12989448.ab
 http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/vidrigt-utnyttjande-maste-stoppas_6325490.svd
 http://www.dn.se/nyheter/sverige/ring-fardtjansten–hamna-i-senegal

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=4606694

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1637&artikel=4606727

Några tidigare bloggar om arbete, arbetsmiljö och arbetsvillkor:

https://larsback.wordpress.com/2011/07/10/livspusslet-kan-aldrig-laggas-individuellt-2/
 https://larsback.wordpress.com/2011/05/12/arbetsmiljosatsning-pa-neosvenska/
 https://larsback.wordpress.com/2011/03/09/valfard-till-salu/

2 kommentarer leave one →
  1. juli 19, 2011 10:33 f m

    Jag håller med om att det finns en stor press på löntagare. Det är också klart att kapitalet har gynnats på bekostnad av löntagarna ända sedan 80-talet (kommer du ihåg Robert Weils utspel? http://www.internetional.se/weil.htm).

    Men när allt mer av vår konsumtionsökning möjliggörs av produktion i just låglöneländer så blir det allt svårare att se den svenska arbetsmarknaden isolerat från omvärlden. En lågavlönad kines, som har valt att lämna sin familj (de är förenade ca en vecka om året), för att jobba 60-80 timmar i veckan mot en ersättning på högt räknat 2-4 tusen i månaden, ser det som en god möjlighet att förbättra situationen för sin familj. Vi ser det som slaveri.

    Detta kommer givetvis fortsätta påverka den svenska/västerländska arbetsmarknaden. Inte minst eftersom andelen komplex, högteknologisk verksamhet och välutbildad arbetskraft i länders som Kina och Indien också ökar.

    Om vi ser på vår levnadsstandard i förhållande till det arbete vi lägger ner så är vi globalt sett väldigt privilegierade. För att en rimlig global balans mellan individers förbrukning av naturresurser och gjorda arbetsinsatser ska uppstå så har jag svårt att se att svenska löntagare har en ljus framtid (åtminstone om man ser till konsumtionsutrymmet). Skuldkriserna i Europa och USA är ju faktiskt tecken på att vi har en kreditdriven konsumtion som leder till att vi måste balansera vår konsumtion.

    Däremot håller jag med om vikten av att löntagare samarbetar internationellt och blir bättre på att positionera sig mot kapitalets krafter.

    • juli 19, 2011 11:02 f m

      Ja visst överkonsumerar många i Sverige och andra s.k. gamla industriländer på ett sätt som inte är förenligt med vare sig miljö och internationell solidaritet när det gäller tillgången på livsmedel och vatten samt naturtillgångar m.m. När det gäller konsumismen bland medel- och arbetarklass så tycker jag att sociologen Zygmunt Bauman beskrivit baksidan av denna utveckling på ett tydligt sätt i flera böcker. Dvs att många låter sig reduceras till tysta konsumenter och därmed passiviseras och bli till isolerade individer som vänder politik och demokrati ryggen, vilket i sin tur lämnar fältet fritt för de s.k. marknadskrafterna att fortsätta sin rovdrift på människor och miljö såväl här i Sverige som i resten av världen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: