Skip to content

”Marknadskontroll med ögonbindel”

maj 26, 2011

Den senaste finanskrisen visade att banker och finansinstitut skulle behöva ha både grimma och sele för att hejdas i sin okontrollerade galopp efter nya profiter. Men regeringen verkar föredra att hålla lite lojt i svansen.

Direkt efter den senaste finanskrisen hördes många kritiska röster i såväl den nationella som internationella debatten som efterlyste en större kontroll av banker och finansiella institut. Likaså ifrågasattes den neoliberalt präglade låt-gå eller laissez faire-politiken som innebär att regeringar och parlament låter marknadens aktörer sköta ruljansen utan någon större kontroll. Men nu är hela diskussionen åter kontrollerad av den neoliberalt troende eliten.

I förrgår samtidigt som medieståhejet om Bodströms bok samt herr Bernadottes brev om vännen Lettströms förhandlingar med kriminella pågick, så publicerade Finansinspektionen sin rapport som passerade ganska obemärkt. Finansinspektionen kom med sin årliga ”Tillsynsrapport 2011 – Erfarenheter av tillsyn och riktlinjer” (se länk nedan).

Efter en första genomläsning av rapporten så är det uppenbart att Finansinspektionen i likhet med Riksbanken inte verkar ha vare sig redskap eller några allvarliga ambitioner att tämja de framrusande marknadskrafterna. Snarare känns det som om även Finansinspektionen precis som alliansregeringen mest verkar vara intresserad att av störa penninggaloppen så lite som möjligt.

Till Finansinspektionens försvar kan dock tilläggas att de visserligen är den myndighet som är satt att övervaka finansiella företag, men att de måste göra det utifrån den lagstiftning som riksdagens majoritet fastlagt samt de anvisningar som regeringen meddelar i de årliga regleringsbreven.

Svagheterna elimineras inte

Detta hindrar inte dem från att komma med förslag till regeringen som de sedan kan anta eller förkasta dessa efter beredning. Och i år kommer Finansinspektionen med ett förslag i anslutning till sin tillsynsrapport, de vill att finansiella institut som missköter sig ska kunna får högre straffavgifter i sanktionsärenden. (Se länk nedan).

Finansinspektionen föreslår att maximibeloppet ska höjas från dagens 50 miljoner till 500 miljoner kronor. Det låter tufft och så har det också beskrivits av ett antal ekonomijournalister, men som FI själva påpekar ”så leder alltså en sådan höjning av den högsta straffavgiften inte till annat än att svagheterna i det nuvarande sanktionssystemet mildras, inte till att de elimineras.” (Sid 3 i FI skrivelse till regeringen).

Bakgrunden till detta är som FI helt riktigt konstaterar; ”De största företagen har en balansomslutning på långt över 1 000 miljarder kronor och en omsättning per år om gott och väl 50 miljarder kronor. En höjning av straffavgiften till 200 miljoner kronor skulle i praktiken motsvara mindre än 0,02 procent av balansomslutningen respektive mindre än en halv procent av omsättningen för dessa företag, vilket inte kan anses tillräckligt. Inte ens en straffavgift om 500 miljoner kronor påverkar dessa företags ställning i påtaglig grad.” (Sid 3 i FI skrivelse till regeringen)

Så var det med den ”tuffheten”. FI framstår i sin tillsynsrapport mer som en snäll, ja ibland rentav en velig myndighet. Visserligen ingrepp de under 2010 mot HQ Bank och har bland annat givit SEB 2,5 miljoner kronor i straffavgift för dålig intern hantering av transaktioner, men den som hoppas på mer tuffare förslag och attityder blir besviken. Ibland finns avsnitt i rapporten som verkar hoppingivande såsom exempelvis;

”I Sverige har vi fått uppleva två allvarliga bankkriser på mindre än 20 år med kraftigt negativa effekter på ekonomisk tillväxt och arbetslöshet som följd. Både 1990-talskrisen och den senaste finanskrisen demonstrerar den tydliga kopplingen mellan de finansiella marknaderna och resten av ekonomin. Av den anledningen måste tillsynen lägga stor kraft vid att förebygga framtida finanskriser. ”(Sid 7 tillsynsrapporten

Vankelmodigt om bonusar

Men sedan när konkreta problem tas upp till behandling så avstannar resonemanget i en vankelmodigt konstaterande. De minnesgoda kommer säkert ihåg att i debatten för några år sedan pekade flera på det tydliga och farliga sambandet mellan rörliga löner i form av bonusar etcetera för uppnådda resultat och en alltför lössläppt kreditgivning. Vid sidan av detta fanns också den provisionsdrivna och stundtals tveksamma försäljningen av diverse pensioner och försäkringar. Nya riktlinjer utlovades och har levererats, men hur de efterföljs framgår av FI:s undersökning.

”Undersökningen visade att mer än hälften av företagen på något sätt brast i tillämpningen av ersättningsföreskrifterna. De brister som FI har identifierat rör huvudsakligen följande fyra områden.
• Felaktig tolkning av begreppet rörlig ersättning.
• Felaktig eller alltför snäv tolkning av begreppet risktagare.
• Ersättningspolicyn har inte grundats på en tillräcklig riskanalys.
• Företag har inte offentliggjort information om ersättningarna.
Sammanfattningsvis förefaller ett flertal företag inte uppfatta rörliga ersättningar som en risk i sin verksamhet. I ett antal fall bygger företagens handlande sannolikt på brister i förståelsen för regelverket. Men i några fall är bristerna så uppseendeväckande att de ger intryck av ett medvetet val att kringgå reglerna. Om så är fallet är det oroväckande.” ( Tillsynsrapporten sid13)

Visserligen aviserar FI att en fördjupad granskning pågår och att sanktioner ”sannolikt” kan komma före sommaren. Det låter beslutsamt, men sedan följer nästa avsnitt som inleds med ett kanske och en förhoppning om en självpåtagen attitydförändring inom branschen.

”Det viktigaste är kanske inte nya och striktare regler. Det som måste till är en attityd i finansbranschen där ersättningssystemen ses som en viktig del av en god riskhantering. Det är inte acceptabelt om företagen i branschen väljer att delvis ignorera ett nytt regelverk. Lagar och regler ska följas och det är styrelse och verkställande ledning som ska se till att företaget följer reglerna. En osund attityd från ledningen riskerar att sprida sig i organisationen och minska regelefterlevnaden generellt.” (Tillsynsrapporten sid 14.)

Som amatör på det ekonomiska området men med ett mångårigt samhällsintresse tar jag mig för pannan och tänker – läser de inte vad de själva kommit fram till? Inser de inte att bolagsledningarna uppträder som en hoper bortskämda och trotsiga småbarn som vill ha bonus- och provisionsgodiset i fred? Hur kan de tro att de någonsin ska växa upp, mogna och själva ta ansvar för sitt handlande utan tydliga regler? På FI finns erfarna och välutbildade ekonomer och jurister, inser de inte att de återkommande kriserna i spåren av lättsinne och profitjakt beror på den avreglering som rullade igång på 1980-talet och sedan bara fortsatt?

The tail-less donkey game

Eller är det så att FI och branschen enbart har att förhålla sig till vag lagstiftning och luddiga regleringsbrev så att hela marknadskontrollen förvandlas till något som mest påminner om den traditionella barnkalasleken ”sätt svansen på grisen”? Fast i detta fall snarare den engelskspråkiga varianten ”the tail-less donkey”, eftersom marknadsaktörerna i sin barnsliga trots mer påminner om envisa åsnor.

Att marknadskontrollen ska utföras med ögonbindel är givet, för dels innebär det att träffsäkerheten minskar och tar längre tid så att marknaden hinner komma på nya fiffiga sätt att kringgå hindren. Vidare så får ingen ta av ögonbindeln för då kan de se att det är hela det neoliberala ekonomiska ”öket” som har drabbats av hovröta, ink och andra krämpor. Att kalla på ”veterinärer” i form av insiktsfulla ekonomer som med en uppdaterad modell av Keynes och Stockholmsskolans teorier kan ta fram grimmor i form av regleringar eller seldon såsom sysselsättningsmål för riksbanken och liknande är givetvis uteslutet, för då hotas den neoliberala hegemonin i åsnestallet.

Känslan av att bevittna en variant av ”tail-less donkey-leken” förstärks även av andra avsnitt, exempelvis när det gäller frågan om tillsyn av bolånen. Det handlar ytterst om att undvika en hotande bolånebubbla med efterföljande krasch och ekonomiska elände för de berörda skuldtyngda villaägarna och bostadsrättsinnehavarna.

Marknadsvärde och tidigare tagna lån

Bolånen står för cirka 80 procent av de svenska hushållens totala skulder. FI bedömer att betalningsförmågan hos svenska bolånetagare överlag är god. Däremot finns en oro för att andelen låntagare som har en mycket hög belåningsgrad har fortsatt att växa under de senaste åren. Den 1 oktober 2010 infördes därför en begränsning av belåningsgraden på bostäder. Regleringen gäller vid lämnande av nya lån med bostaden som pant och begränsar den samlade utlåningen till 85 procent av bostadens marknadsvärde.” (Tillsynsrapporten sid 22)

Hur marknadsvärdet bedöms är i realiteten svårt att bedöma även om ögonbindeln tas av och trots att bankerna uppgivit att de infört lånetaket. Jag vet flera fall med nybildade bostadsrättsföreningar där majoriteten fått låna 100 procent efter den 1 oktober 2010. Ett skäl har varit att ombildningskonsulterna lejt in s.k. oberoende experter som utfört summariska okulära genomgångar av de aktuella fastigheterna. ”Besiktningsmannen” har utfärdat ett dokument med friskrivningsformuleringar såsom ” besiktningen är inte av sådan omfattning att den kan läggas till grund för talan enligt jordabalken.”

Det betyder att köparna av lägenheterna och den nya bostadsrättsföreningen inte kan komma tillbaka till besiktningsmannen eller säljaren och begära ekonomisk kompensation för tekniska brister som är dyrbara att åtgärda. Trots detta har bankerna låtit sig övertygas om att fastigheten köpts till ett pris under marknadsvärdet och därmed beviljat lån upp till 100 procent av priset för bostadsrätterna.

Att bankerna inte är fastighetstekniska experter och inte vet skillnaden på en summarisk okulär genomgång och en riktig genomgripande besiktning med hjälp av mätinstrument, filmning av avlopp osv. kan jag delvis förstå. Men bankerna har jurister som borde höra varningsklockarna ringa när de ser friskrivningsformuleringarna och de borde konsultera riktiga besiktningsmän för att bedöma de s.k. fastighetstekniska sammanställningarna . Att bankerna sedan vid en samlad bedömning verkligen skulle ”tro på” att exempelvis privata fastighetsbolag säljer fastigheter under marknadspriset är enbart fånigt.

Värt att notera i sammanhanget är också att den stora massan bostadslån har tagits före den 1 oktober 2010. Av de 2 557 miljarder kronor som lånats upp av hushållen t.o.m. sista april 2011 var 1 625 miljarder kronor från bostadslåneinstitut enligt SCB:s finansmarknadsstatistik. Sedan bolånetaket infördes har det tillkommit cirka 40 miljarder kronor som ska ställas i relation till den totala summan bostadslån. Att det förekommer hög belåningsgrad efter oktober 2010 framgår av ovanstående exempel och när det gäller belåningsgraden för de tidigare tagna lånen finns det ingen känd sammanställning att tillgå.

Betalningsförmåga och amorteringsvilja

”Hushållen anger att de är oförändrat eller mindre benägna att låna till att köpa ett hus eller bostadsrätt i dag jämfört med för ett år sedan. Tre fjärdedelar av alla hushåll anger att de inte kan tänka sig att låna mer än 85 procent av bostadens värde. Bland dem som har bostadslån är den siffran 84 procent medan den är 68 procent bland dem utan bostadslån. Unga kan i högre utsträckning än äldre tänka sig att låna över 85 procent. Vidare är hushållen oförändrat eller mer positivt inställda till att amortera. 81 procent anger att de amorterar på sina bostadslån i dag. I storstäderna är motsvarande siffra 66 procent.

De första undersökningarna pekar på att regleringen har fått effekt. Det ska samtidigt lyftas fram att bolånetaket funnits under en kort tid och att flera andra faktorer inverkat. Osäkerheten i världsekonomin, höjda räntor, debatten kring hushållens höga skuldsättning och de höga bostadspriserna har också påverkat hushållens beteenden. (Tillsynsrapporten sid 23)

De företag som ingick i undersökningen var Nordea, Swedbank, Handelsbanken, SEB, SBAB, Länsförsäkringar Bank och Skandiabanken. 1 000 hushåll tillfrågades via SIFO:s veckovisa omnibus. (Tillsynsrapport not 7 sid 22).

Att sju kreditchefer svarar ”rätt” när FI frågar är en sak, men om de i detalj vet hur lånegivningen går till och vilka dokument den grundas på ute i verksamheten är en annan sak. När det gäller hushållsundersökning så är det ganska vanligt att svaren till stor också blir ”rätt” och att svaren inte enbart återger det faktiska beteendet utan även det ”önskade” beteendet mot bakgrund av den allmänna debatten om bostadslån, bolånetak samt att det åter börjar talas om att det är ansvarsfullt att amortera. Det är inte märkligare än att det nog är få personer som öppet skulle tillstå att de belånat sitt boende till lättflyktig konsumtion som resor, bilar osv. samtidigt som de till banken uppgivit att de ska renovera.

Regeringen vill inte se

Sammanfattningsvis visar även FI:s ”tuffa” rapport och förslag att de som myndighet inte har vare sig redskap eller en riktig vilja att göra något konkret för att begränsa riskerna för nya finansiella kriser. Regeringen har visserligen med ord, främst från Anders Borg, tidigare kritiserat en del aktörer och företeelser inom den finansiella sektorn. Men i realiteten har det inte hänt något, istället får myndigheterna fortsätta att bedriva marknadskontroll med ögonbindel.

Anledningen är enkel att förstå, för ska riskerna för att vi återigen ska drabbas av en ny finansiell kris kraftigt reduceras, så krävs det att de neoliberala ekonomiska dogmerna till stor del överges. Att det inte kommer att ske är förståeligt, för neoliberala synsätt är även grunden för det medvetna systemskifte som alliansregeringen bedriver på alla politiska områden.

http://www.fi.se/upload/43_Utredningar/20_Rapporter/2011/tillsyn2011.pdf

http://www.fi.se/upload/43_Utredningar/40_Skrivelser/2011/reg_%20hojda_straffavgifter.pdf

http://www.svd.se/naringsliv/fi-vill-chockhoja-boter_6190677.svd

No comments yet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: