Skip to content

Arbetsmiljösatsning på neosvenska

maj 12, 2011

Idag tillkännagav regeringen att de ska anslå 20,5 miljoner kronor till Arbetsmiljöverket för satsning på kvinnors arbetsmiljö. Det låter bra, men betyder att det årligen blir en återföring med bara 1,7 procent av de medel som saknas för arbetsmiljöinsatser jämfört med 2006 års totala resurser. Regeringsbeslutet är ännu ett exempel på neosvenska förvandlingsnummer av nedskärningar till satsningar.

Naturligtvis tycker jag att det är bra att det anslås 20,5 miljoner kronor till insatser som ska hindra att kvinnor slås ut från arbetsmarknaden på grund av arbetsmiljörelaterade problem. Men i praktiken är det enbart omkring 7 miljoner per år som Arbetsmiljöverket får tillbaka för detta arbete, då de 20,5 miljonerna får disponeras fram till år 2014.

Pressmeddelandet är skrivet på det som jag numera kallar ”neosvenska” (se föregående blogginlägg). I detta exempel på neosvenska är det en mager ekonomisk återställare av tidigare kraftiga nedskärningar som kallas en satsning av alliansregeringen.

Arbetsmiljöverket hade år 2006 totalt 656 miljoner i anslag, i år 2011 har de 591 miljoner, men skulle ha haft ungefär 100 miljoner mer, dvs. strax under 700 miljoner för att täcka kostnadsökningarna. De minskade resurserna märks ute på svenska arbetsplatser, exempelvis genom att det blivit färre inspektioner.

I sammanhanget får vi inte heller glömma bort att den borgerliga regeringen i juli 2007 lade ned Arbetslivsinstitutet som bedrev just den forskning och kunskapsinhämtning som regeringen nu vill satsa 7 miljoner på. I samband med nedläggningen av Arbetslivsinstitutet försvann lågt räknat ungefär 300 miljoner kronor per år som tidigare satsats på arbetsmiljöforskning, information och utbildning av parterna på arbetsmarknaden.

Så bakom alliansregeringens neosvenska dimridåer döljs det faktum att det pågår en långsiktig och medveten nedskärning av arbetet för bättre arbetsmiljö. De 7 miljonerna ovan motsvarar 1,7 procent av de cirka 400 miljoner som årligen saknas idag jämfört med år 2006. Att detta i förlängningen kommer att innebära sämre fysisk och psykisk arbetsmiljö som skapar dödsolyckor, kroppsskador, psykisk ohälsa och utslagning av arbetstagare bekymrar inte regeringen. Detta blir istället till problem som i enlighet med den borgerliga politiska rutinen hänskjuts av regeringen till individerna att hantera individuellt i vårt neoliberala land.

http://www.regeringen.se/sb/d/14746/a/168291

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: