Skip to content

Ännu en lektion i ”neosvenska”

maj 9, 2011

Varje dag får vi via media nya lektioner i ”neosvenska”. När ledande företrädare för kapitalet och alliansregeringen talar om ”reformer” eller ”radikala förändringar” vid intervjuer eller i debattartiklar bör vi ta oss i akt och nogsamt läsa samt ”översätta” vad de egentligen sagt, såsom i dagens DN.

För några dagar sedan fick jag möjligheten att lyssna några timmar till Susan George, den amerikansk-franska forskaren och föreläsare som under många år kritiskt analyserat den neoliberala elitens globala härjningar. Hon har skrivit ett flertal böcker, senast utgivna är, ”Whose Crisis? Whose Future?” Hon hade mycket intressanta reflektioner, men en sak som fastnade särskilt i mitt minne, var att en europé måste vara äldre än 40- 45 år för att ha tydliga minnen och personliga erfarenheter av hur ett välfärdssamhälle kunde vara organiserat innan det neoliberala systemskiftet påbörjades. Hon uppmanade oss att komma ihåg att, ” The young generations has always lived during the neoliberal’s”.

Detta konstaterande återkom till mig när jag första gången i morse läste den debattartikel från Almegas ledning som Dagens Nyheter idag, den 9 maj 2011, publicerat – Sjuka och arbetslösa ska ha en gemensam försäkring (se länk nedan). Under den rubriken lanserar Almegas VD Jonas Milton samt dess näringspolitiska chef Ulf Lindberg med anledning av den parlamentariska sjukförsäkringsutredningens pågående arbete något som de kallar en obligatorisk omställningsförsäkring. Vid en första anblick kan det låta intressant, men efter några genomläsningar under kvällen så går det att utläsa var de egentligen vill och vilka faktorer de utlämnar. Låt mig ge några exempel på deras ”neosvenska” resonemang.

Samhällsproblem den enskildes fel

Orsaken till utanförskapet kan vara sjukdom eller arbetslöshet men är ofta en kombination där det är svårt att avgöra vad som är orsak och verkan. Elegant friskriver sig de två arbetsgivarföreträdarna från alla resonemang om arbetsmiljön och arbetsgivarnas ansvar för denna, ordet arbetsmiljö finns inte i deras föreställningsvärd. På klassiskt neoliberalt maner förvandlas alla samhälliga sammanhang till individuella problem. Det så kallade utanförskapet beror enligt den nyliberala världsbilden på att den enskilde inte skött sin hälsa, haft fel kompetens eller haft oturen att arbeta inom en sektor eller ett företag där jobben försvunnit. Samhällsproblemen är helt enkelt den enskildes fel.

Att allt flera arbetsplatser präglas av sparkrav och anorektiska organisationer som innebär att en krympande personalstyrka ska utföra mera arbetsinsatser på samma eller kortare tid existerar inte i deras föreställningsvärd. Ej heller att detta leder till fysiska arbetsskador eller utbränning och andra stressrelaterade problem till följd av en allt sämre psykosocial arbetsmiljö är också något som förbigås med tystnad i deras knapphändiga bakgrundsbeskrivning.

På motsvarande sätt är deras lösning också bra exempel på ”neosvensk” formuleringskonst. Det skriver exempelvis; En logisk konsekvens av vårt förslag är att Försäkringskassans och Arbetsförmedlingens roll ses över i grunden. Två av våra mest kritiserade myndigheter klarar uppenbarligen inte dagens roll som kombinerar myndighetsutövande och service. Därför vill vi se över möjligheten att slå ihop dessa myndigheter till en omställningsmyndighet. Denna myndighet ska då hantera individers rättigheter inom försäkringen, sköta utbetalningar och mäta kvalitet och kontroll för de utförare som verkställer omställningsarbetet. Det praktiska omställningsarbetet skall utföras av olika aktörer inom ramen för ett valfrihetssystem liknande de som nu växer fram på allt fler välfärdsområden.

Privatiserad sjuk- och arbetslöshetsförsäkring

I klartext betyder detta att såväl arbetsförmedling som försäkringskassa ska läggas ned och istället ska en omställningsmyndighet, i praktiken en liten beställnings- och uppföljningsmyndighet inrättas. Att myndigheterna den senaste tiden fått kritik till följd av de omänskliga regelverk som alliansregeringen med moderaterna i spetsen drivit igenom i riksdagen nämns inte. Istället kritiseras den redan pressade och utsatta myndighetspersonalen som är tvungna att uppfylla och fullfölja den borgerliga regeringens alla märkliga beslut och regleringsbrev.

Det nyliberala receptet är att som vanligt en privatisering genom att olika aktörer ska ta över verksamheten. Att privata aktörer redan är aktiva och förekommer i form av olika seriösa och oseriösa choachingföretag, som arbetsgivare inom den hårt kritiserade FAS 3-modellen samt är verksamma när det gäller rehabilitering och sjukvård nämns ej heller av Almegas ledning. Att de redan existerande valfrihetssystemen innebär att gemensamma skattemedel slussas vidare i allt större omfattning och blir till växande enskilda vinster i företag som kanske skattar i Sverige, förbigås också med tystnad i debattartikeln. I slutändan hägrar för nyliberalerna en helt privatiserad sjuk- och arbetslöshetsförsäkring.

Låga ersättningsnivåer

Att Almega tänkt sig låga ersättningsnivåer i ett kommande omställningsbidrag framgår av ett annat stycke i artikeln: En avgörande punkt, även med en obligatorisk försäkring, är att arbetslinjen även i framtiden blir tydlig i ersättningssystemen. Arbete ska löna sig bättre än utanförskap, aktivitet bättre än passivitet. En omställningsförsäkring ska därför innehålla en bortre gräns. Däremot kan man överväga om de olika former av kompletterande inkomstförsäkringar, som erbjuds bland annat via fackföreningar, ska skattegynnas genom att göra avgiften avdragsgill. Därmed kommer den enskilde tvingas till att teckna egna försäkringslösningar och kanske få dra av dem vid deklaration.

Kort sagt, debattörerna vill på sikt ha en helt privat lösning, de individer som i framtiden slås ut från arbetsmarknaden eller som kanske aldrig släppts in på grund av dåliga studieresultat, sjukdom eller funktionsnedsättningar får klara sig på egen hand på någon form av minimiersättning .

Den som kanske tycker att mina slutsatser är hårt dragna kan gärna läsa Almega VD:n Miltons uttalanden om löner i Svenska Dagbladet för några dagar sedan (se länk nedan). Där säger han;  Jag tycker att lägstalönerna bör frysas de närmaste tio åren. I gengäld kan vi betala mer där uppe. Den förvånade SvD-reportern frågar om det inte ska gå att leva på en heltidslön och får följande klargörande svar; Jo, men då är det bättre att driva på för sänkta skatter. Sänkta ingångslöner skulle hjälpa de grupper som har svårt att få ett fotfäste på arbetsmarknaden. Vi vet att mycket få stannar kvar på ingångslönen, så jag förstår inte alls det stora motståndet.

Neosvenska eller nysvenska

Sammanfattningsvis, bakom nyliberalers tal om reformer, radikala förändringar och moderniseringar finns en längtan till en återgång till gamla tiders hårda klassamhälle utan gemensam välfärd och med billig, utbytbar samt foglig arbetskraft. Min etikett på deras sätt att språkligt paketera försämringarna är ”neosvenska” eftersom de grundar sig på neoliberala doktriner.

Jag övervägde ett tag att beteckna språkakrobatiken som ”nysvenska”, men det ordet är starkt värdeladdat ur en historisk synvinkel med tanke på den nysvenska rörelsen, Per Engdahls gamla organisation med rötter i 1930-talet som alltjämt finns. Men med anledning av att uttalanden såsom Jag tycker att lägstalönerna bör frysas de närmaste tio åren. I gengäld kan vi betala mer där uppe, ligger snubblande nära teknokratiska resonemang om att eliten vet bäst, vilket är en hörnsten i korporativismen, så får jag kanske snart ompröva min syn på en del nyliberala företrädare i en nära framtid.

http://www.dn.se/debatt/sjuka-och-arbetslosa-ska-ha-en-gemensam-forsakring
http://www.svd.se/naringsliv/loneokning-till-alla-ar-en-styggelse_6145309.svd

2 kommentarer leave one →
  1. Anders Nilsson permalink
    maj 10, 2011 10:31 f m

    Strålande skrivet och analyserat! I synnerhet den sista meningen med dess hänvisning till likheterna mellan nyliberalismen och det fascistiska samhället korporativism. Arbetslinjen uppvisar skrämmande likheter med gångna tider och inte utan anledning hade ju M en stripe med den ökända devisen ¨Arbete ger frihet¨ – vilken historielöshet!

    • maj 10, 2011 12:42 e m

      Tack. Att Almega lägger fram neoliberala förslag är inte så överraskande. Däremot blir jag oroad över den aningslöshet som deras förslag tas emot med av media, TCO och en del riksdagspartier om nu Ekot:s kommentarer är korrekt återgivna.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: