Skip to content

Att lä(s)a motioner kan vara (s)vårt

mars 29, 2011

Motioner är ett klassiskt sätt att påverka ett partis ställningstagande i olika frågor.  Men tyvärr händer det att inte hela motionen blir läst, utan enbart att-satserna på slutet. Här kommer ett exempel på detta.

En motion kan efter diskussion och debatt på ett årsmöte eller en kongress antas, besvaras eller avslås – det är spelets regler i en representativ demokrati.  Men det förutsätter också att hela motionen blivit läst och kommenterad innan styrelsen lagt sitt förslag till beslut.

I november 2010 antog Farsta Socialdemokratiska Stadsdelsförening en motion om formerna för budgetarbetet i regering och riksdag. Den skickades in till Stockholms Arbetarekommun för fortsatt handläggning. För en vecka sedan kom styrelsens förslag till svar på motionen – avslag.

Så kan det gå, men efter en genomläsning av utlåtandet av motionen så upptäckte jag (motionären) att den som skrivit styrelsens förslag till beslut antingen inte läst hela motionen eller struntat i att kommentera det andra förslaget av någon anledning.

Hade det varit en relativt ny medlem som fått sin motion behandlad på detta slarviga och nonchalanta sätt, så är risken stor att denne aldrig mer försökt att påverka partiet via motioner.  Ett sådant bemötande kan t.o.m. resultera i att en ny entusiastisk blir en besviken f.d. medlem.

Men nu har jag ju hunnit uppleva en hel del sedan jag gick med i SSU 1969. Så istället för att bli modstulen blir jag förbannad och kommer att begära en nytt utlåtande som behandlar hela motionen.  Om även detta utmynnar i ett förslag till avslag, må så vara. Men vare sig jag eller andra motionärer lägger ned tid och tanke på att skriva motioner för att dessa sedan ska besvaras med ett halvhjärtat standardsvar enligt formulär.

Läs gärna utlåtandet nedan först och sedan motionen – och bedöm själva vad ni tycker.

( För den som är intresserad av kommande årsmöte i Stockholm, så finns alla handlingar att hämta ned på http://www.socialdemokraterna.se/Webben-for-alla/Partidistrikt/Stockholm/Vart-parti/Stockholms-stads-arsmote-2011/ Den aktuella motionen finns i motionshäfte A till D)

Utlåtande över motion C01 Långsiktighet i budgetarbetet

Sunda offentliga finanser är en förutsättning för en uthållig tillväxt och hög sysselsättning. Genomöverskott i den offentliga ekonomin i goda tider kan vi begränsa nedskärningar i sämre tider – närvälfärden behövs allra mest och när vi behöver tidigarelägga offentliga investeringar för att upprätthålla sysselsättningen. Sunda offentliga finanser är även en rättvisefråga mot kommande generationer. Vi socialdemokrater har två övergripande budgetpolitiska mål: överskottsmålet för de offentliga finanserna och principen om utgiftstak för staten.

För att minska sårbarheten i den offentliga ekonomin gäller sedan 2000 ett överskottsmål för de offentliga finanserna. Målet innebär att de offentliga finanserna ska visa ett överskott på en procent av BNP i genomsnitt över en konjunkturcykel. Överskotten har hittills medfört att statsskulden har minskat som andel av BNP och bidragit till att bygga upp en marginal i de offentliga finanserna för att möta en sämre konjunktur där sysselsättningen viker.

Utgiftstaket för staten förhindrar att tillfälligt högre inkomster används för att finansiera varaktigt högre utgifter. Utgiftstaket har bidragit till att Sverige jämfört med många andra länder har starka offentliga finanser. Genom att se till att man har betryggande budgeteringsmarginaler bygger vi upp goda förutsättningar för att kunna anpassa politiken oavsett hur ekonomin utvecklas. Styrelsen vill också betona att nivån på utgiftstaket är en politisk bedömning.

Det är av största vikt att vi snarare stärker förtroendet för vår förmåga att föra en ansvarsfull ekonomisk politik med sunda statsfinanser. Regelverket som ger förutsättningar för långsiktig kontroll över statens ekonomi är en viktig del. Detta i kombination med investeringar i ökad kvalitet i välfärden och en politik för arbete åt alla kan göra Sverige till ett föregångsland.

Arbetarekommunens styrelse föreslår årsmötet besluta

Att avslå motionen

C01 Långsiktighet i budgetarbetet

Vårt socialdemokratiska parti har allt som oftast under de senaste decennierna saknat en entydig ”ideologisk kompass”. I samband med valrörelser och partikongresser har vårt budskap och den interna dialogen för det mesta varit i linje med vårt idéarv, men regering(s)politiken har varit mera oklar och alltför mycket vilat på andras synsätt än vårt eget.

Det har exempelvis varit tydligt när det gäller vår syn på ekonomi, där vi tycks ha glömt bort vår egenhistoria. Ett exempel är statsbudgeten som var ett verktyg när partiet började skapa den moderna välfärdsstaten i samklang med medborgarna.

Vid ett anförande hos Nationalekonomiska föreningen den 29 januari 1945 formulerade Ernst Wigforss följande insiktsfulla ord om arbetslösheten; ” Balans mellan vad som produceras och vad som efterfrågas kan föreligga vid, jag vill inte säga vilken höjd som helst, men vid mycket olika höjd. Den kan uppnås under mycket stor arbetslöshet lika väl som under relativt god sysselsättning, och den kan möjligen också uppnås under full sysselsättning.

När man alltså skall besvara denna fråga om vad som menas med balans, måste man göra det ytterligare tillägget att balansen skall innebära, att de produktiva ‘krafterna skola vara fullständigt sysselsatta. Den enda av dessa krafter, för vilken man med en viss bestämdhet bör kunna begära full sysselsättning, är ju den mänskliga arbetskraften.”

Wigforss kunde år 1945 trots kriget se tillbaka på början av den socialdemokratiska framgångsperioden som inleddes med statsbudgeten 1933. En budget som under stark påverkan av den s.k. Stockholmsskolan och Keynes ekonomiska teorier, byggde på en expansion av de offentliga utgifterna för att motverka arbetslösheten. Det som gjorde denna budget unik i sin samtid, var en målmedveten satsning på allmän välfärd och infrastuktur. Många sociala reformer påbörjades under denna period samtidigt som bland annat el-, tele- och vägnätet byggdes ut stegvisst och metodiskt. En tydlig statsbudget uppdelad på drifts- och kapitalkostnader blev ett effektivt verktyg i händerna på framsynta och ideologiskt medvetna socialdemokratiska politiker som exempelvis Ernst Wigforss och Gustav Möller.

Denna satsning följdes sedan under efterkrigstiden upp med en målmedveten politik när det gällde bland annat ett ganska småskaligt bostadsbyggande med egnahem och många flerbostadshusområden i form av trevånings smalhus. Även utbildningssektorn från grundskola till högskola samt sjukvården växte under denna period. Satsningar på bibliotek, folkbildning via studieförbund och andra kulturfrågor hade också sin grund i en tydlig socialdemokratisk ideologi. Ska socialdemokratin åter kunna forma politiska visioner och handlingsprogram så bör vi lära oss lite av historien.

Sedan dess har som bekant uppdelningen av statsbudgeten i en drift- och kapitalbudget avskaffats. Det var Gösta Bohman (m) och Ingemar Mundebo (fp) som gjorde det när de huserade på finansdepartementet. Det var en av de mer bestående systemförändringarna som de hann genomföra, annars var de borgerliga tre- och enpartiregeringarna under 1976-82 mest upptagna av strukturkriser, kärnkraftsfrågan och interna stridigheter.

Men 1980-talet blev ändå ett systemskiftets decennium, då socialdemokraterna efter valsegern 1982 släppte loss Kjell-Olof Feldt och hans ”pojkar”, såsom Klas Eklund, med flera. Kanslihushögern genomförde under 80-talet en rad förändringar när det gällde finans-, valuta- och skattepolitiken. Som kronan på verket genomfördes 1991 en skattereform som gynnade arbetsfri kapitalbildning på bekostnad av arbetsinkomster. Hela denna era av förändringar präglades mer av Chicagoskolans nyliberala ekonomiska teorier än reformistisk socialdemokrati.

Därför var det efter 1991 års val enklare för den borgerliga Bildt-regering att fortsätta på den inslagna vägen. Därefter har vi Socialdemokrater haft svårt att göra oss kvitt den så kallade ”jämviktsarbetslösheten”, som alla högerekonomer värnar, vare sig vi varit i regeringsställning eller opposition. Våra egna budgetmotioner har inte kunnat vara så väsensskilda från de borgerliga eftersom vi som ”snälla elever” följt de nyliberala ”ekonomimagistrarnas” ständiga förmaningar om att vi inte får underbalansera budgeten. Hade Wigforss, Myrdal med flera på1920- och 30-talen på motsvarande sätt följt råden från dåtidens mer konservativa ekonomer hade det varit svårt att påbörja folkhemsbygget.

I vår samtid har avskaffandet av den uppdelade statsbudgeten på drift och kapital, inneburit att vi har levt med en totalbudget och ett utgiftstak som inneburit att vi haft svårt att hävda en socialdemokratisk politik. Detta av flera orsaker, bland annat har investeringar redovisats på samma sätt som andra utgifter i statsbudgeten. Det innebär att långsiktiga kapitalinvesteringar (”realkapital”) blandas med direkta driftskostnader (”konsumtion”).

Det gör att vi inte har kunnat göra vare sig stora långsiktiga infrastruktursatsningar eller underhållit tidigare investeringar såsom exempelvis statliga byggnader, järnvägar och vägar m.m. på ett bra sätt. Det som märkts mest är kanske järnvägens bristande underhåll, men fler exempel på denna kapitalförstöring kommer att bli tydliga på flera områden i takt med förfallet. Men med en kapitalbudget kan vi bryta denna utveckling och tydligt styra investeringar till vår gemensamma förmögenhet, de statliga tillgångarna som faktiskt ännu inte har sålts av alliansregeringen.

Den andra finessen med en kapitalbudget är att vi slipper hamna i diskussioner om hur vi ska prioritera mellan det som går till driften och det som behövs till investeringar. Vi kan därmed lättare göra större satsningar i driftbudgeten på fler tjänster i vård, skola och omsorg, utan att för den skull låta vår infrastruktur förfalla eller stagnera. Detta under förutsättning att vi hanterar kapitalbudgeten som ett företag gör vid långsiktiga och stora investeringar. Det vill säga att vi lånar till investeringar eftersom detta ger en avkastning som sett över tiden kostnadstäcker investeringarna.

För det tredje innebär investeringar också att vi skapar efterfrågan och sysselsättning, dels direkt, men också en förstärkning på lite sikt av drift- och kapitalbudgeterna genom ökade skatteintäkter tack vare flera personer i arbetskraften.

En klassisk socialdemokratisk och långsiktig alternativ statsbudget med tydlig uppdelning av drift och kapital kan därför vara ett första verktyg i vårt återuppbyggnadsarbete av partiet till ett starkt statsbärande parti. Men innehållet och satsningarna måste bestämmas utifrån den verklighet och storlek samt omfattning som råder för den gemensamma statskassan (intäkterna) och tillgångarna(realkapitalet) när vi åter tar över regeringsmakten 2014.

Undertecknad föreslår därför;

att förutsättningarna för en återgång till den tidigare uppdelningen av statsbudgeten i en kapital- och en driftbudget i syfte att öka handlings- och reformutrymmet i den socialdemokratiska politiken utreds av representanter för partiledningen tillsammans med fackliga företrädare,

att förutsättningarna för att ge den socialdemokratiska riksdagsgruppen och kommande s-regering att vid behov ska kunna få mandat att frångå principen om utgiftstak vid framläggande av budgetmotioner och kommande budgetpropositioner utreds på motsvarande sätt,

att Farsta Socialdemokratiska stadsdelsförening antar denna motion som sin egen,

att Stockholms Arbetarekommuns årsmöte alternativt representantskapsmöte antar denna motion som sin egen och skickar den vidare till partistyrelsen eller mellankongressen 2011 om denna kommer att hantera motioner på sedvanligt sätt.

Farsta den 16 november 2010

Lars Bäck Medlem

Motionen antagen av Farsta Stadsdelsförening på medlemsmöte 20101130.

No comments yet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: