Skip to content

Framåt till ”tillbakatiden”

mars 17, 2011

Jag har tagit farväl idag av en nästan 100-årig kvinna. Det får mig att se tillbaka på den tid som var hennes uppväxttid, men också att se framåt och försöka se vilken framtid som väntar mig,  mina barn och mitt hittills enda barnbarn som är tre år.

Idag var jag med på en mycket respektfull och personlig begravning av en kvinna . Hon var född 1913, tre år före min egen mor som gick bort redan 1983. För en kort tid sedan tog jag även farväl av väns mamma född 1919. Dessa kvinnor har i likhet med min mor haft ett strävsamt liv, flyttat till staden för att få arbete, fostrat barn, arbetat hårt och kärleksfullt tagit del i senare generationers liv.

Det som skrämmer mig är jag att jag ser tydliga tecken på att det samhälle som dessa kvinnor och min egen mor växte upp i som unga, nu håller på att återvända. Visserligen har vi numera snart en 12-årig skola för alla, men många barn erbjuds trots detta i praktiken samma framtid som min mor och andra barn hade efter den 6-åriga skolan. För skolan börjar åter bli alltmer uppsorterad, de mer bemedlade för sig och de mindre lyckligt lottade för sig.

Sjukvården börjar ånyo bli en fråga om den vårdsökandes personliga ekonomi osv. Kan du betala får du bra vård snabbt, kan du inte – så får du vänta.

Statarsystemet är här igen men i en mer modern och global skepnad. Numera drabbar ”statarsystemet” gästande bärplockare och underbetalda byggarbetare från andra länder.

I äldreomsorgen stressar underbetald hemtjänstpersonal omkring mellan de äldre, samtidigt som vårdbolag lägger nya anbud på hemtjänst och serviceboende som bygger på låg  personaltäthet och timvikarier.

På många arbetsplatser arbetar de anställda obetald övertid eller har ”sjuknärvaro, d.v.s. kommer till arbetet fastän de egentligen borde vara hemma och vara sjukskrivna.

Sjukförsäkringen som vi alla bidragit till gemensamt via skatten kallas numera för ”bidrag” och många människor tvingas under förödmjukande former kämpa för sin rätt till ett värdigt liv trots svåra sjukdomar eller stora funktionshinder.

I barnomsorgen läggs avdelningar samman och personalen ska via schemapusslande försöka hålla en tillräckligt bra, pedagogisk  och barnsäker personaltäthet hela dagen.

Är du ung och behöver en bostad, så måste du själv eller dina föräldrar ha råd att kunna köpa en, osv.

Hur länge ska de nyliberala ”patentlösningarna” få styra politiken?

Hur länge kommer flertalet av oss att sitta passiva och vänta framför platt-TVn ?

One Comment leave one →
  1. Tommy Grönberg permalink
    mars 18, 2011 9:33 e m

    Tills himlen ramlar ner över oss! Så länge pengar är måttstocken för ett bra liv så kommer det inte hända så mycket. Vi har det alldeles för bra för att orka bry oss, att det finns en liten klick som har det sämre eller mycket sämre än jag själv. När vi inte ens reagerar på att man betalar årslöner per månad till en belevrad grupp människor. Dom har också mage att tycka dom är värda det. Jakten på prylar driver oss, egoismens tidevarv råder, så tyvärr herr Lars så kommer vi sitta där och titta på när människor går under utan att bry oss.

    Tommy Grönberg 74292

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: