Skip to content

En g(l)ömd infrastruktur

februari 25, 2011

Drick billigt kranvatten medan du kan – i morgon kan det vara för sent. Under våra fötter finns en dold infrastruktur som ofta glöms bort.  Det är vatten- och avloppsledningar som tillsammans motsvarar en sträcka fyra gånger runt ekvatorn. Hälften av dessa nästan 14 000 mil ledningar är kommunalt kontrollerade än så länge.

Att elnät, järnvägar och vägar inte uppfyller ”kundernas” önskemål när det gäller leveranskvalitet och/eller prisnivåer har blivit alltmera tydligt i efterdyningarna av den ”leka-affär”-period som vi upplevt de senaste decennierna.  Avregleringar och konkurrensutsättning har förvandlat oss alla från relativt nöjda medborgare med ett indirekt inflytande till missnöjda kunder utan inflytande på dessa infrastrukturområden.

En dold infrastruktur som alltför ofta glöms bort i det offentliga samtalet är våra kommunalt ägda färskvatten- och avloppsledningar.  Enligt branschorganisationen Svenskt Vatten finns det nästan 7 000 mil kommunala ledningar under våra fötter. Lägg du sedan till de privata ledningarna som löper från de kommunala anslutningspunkterna till de olika fastigheterna så är det totala VA-nätet nära 14 000 mil långt, en sträcka som motsvarar fyra varv runt ekvatorn.

Ett förstrött intresse

När det gäller de gemensamt ägda ledningsnäten, de kommunala, så vet jag som tidigare aktiv kommunal fritidspolitiker att dessa inte direkt väcker det största intresset när kommunstyrelser och kommunfullmäktigeförsamlingar möts.  Tvärtom så är intresset för VA-frågor ganska förstrött i många kommuner. Möjligen blir det hårda debatter när något småhusområde ska anslutas till det kommunala VA-nätet – och då är debatten fokuserad på anslutningsavgifternas storlek.

Sammantaget vet alla som haft inblick i svensk kommunalpolitik att få svenska kommuner på senare år satsat tillräckliga resurser på underhåll och reinvesteringar. Istället har vi fått ett allt mer läckande och föråldrat VA-nät. Därför kan en kommande krissektor när det gäller vår infrastruktur bli de svenska vatten- och avloppsnäten. Inflöden av bl. a. olja och förorenat vatten har redan förekommit i våra VA-nät på olika platser i landet det senaste halvåret.

Vatten en handelsvara även i Sverige

Internationellt har VA-frågor varit mera i fokus eftersom de flesta andra länder i världen inte har samma nästan obegränsade tillgång till dricksvatten som vi har i exempelvis de nordiska länderna. Vatten är numera också ”big business” för ett antal globalt verksamma företag.  Vatten är en handelsvara i många länder och på en marknad är det som bekant inte behovet som styr utan den enskildes köpkraft.

Men snart kan även Sverige bli en vattenmarknad och då är det inte frågan om mineralvattenflaskorna i närmaste affär, utan priserna på det vatten som vi nyttjar i våra kök och badrum.  Redan idag har några av de globala aktörerna gjort entré i Sverige, exempelvis har Norrtälje kommun lagt ut driften på ett sådant bolag.

Dessa företag har inte kommit till Sverige för att de vill beundra vårt vackra landskap, de är här för att tjäna pengar. Eller på militärspråk ”för att etablera ett brohuvud” för fortsatt invasion . För dem finns det två möjligheter att växa, antingen genom förvärv eller genom s.k. PPP-affärer.

Förvärv eller förmyndarskap

I det första fallet är enkelt att minnas när Carl Cederschiöld (m) i Stockholm sålde det kommunala Birka Energi (f.d. Stockholm Energi) till finska IVO (nuvarande Fortum) år 2002. Det finns säkert många moderata kommunalpolitiker runt om i vårt land som är beredda att sälja kommunala VA-verk till hugade spekulanter för att få in några kronor till kommunkassan. Dessa kan sedan användas till en liten kommunalskattesänkning i syfte att köpa en valseger 2014.

Det andra alternativet PPP (Public Private Partnership) ser jag som realistiskt mot bakgrund av att det finns beräkningar som pekar på att det krävs cirka 150 miljarder kronor de kommande 25 åren för att säkerställa vatten- och avloppsnäten i landet. Mot en sådan bakgrund kan det bli frestande för många borgerliga kommunalpolitiker, men även ideologiskt vilsna socialdemokrater, att teckna ett mångårigt PPP-avtal med någon av de globala vattengiganterna.

En PPP-affär handlar i korthet om att ett privat företag får i uppdrag att finansiera, bygga/renovera och under en längre tid driva en offentlig verksamhet, exempelvis ett VA-nät eller en annan form av infrastruktursatsning.  I utbyte mot detta får de under en lång tid sätta priset för denna tjänst och ta hand om intäkterna.  Med andra ord finns det en risk för att en tidigare bristande investeringsvilja i VA-nätet kan leda till att hela verksamheten i praktiken lämnas bort till en ”överförmyndare”, ett globalt verksamt vattenbolag som kommer att finansiera sina investeringar via vattentaxan.

Den som tror att vårt vatten blir billigare då får gärna leda detta i bevis genom en kommentar på min blogg.

Läs gärna vidare:

Vatten – rättighet eller en handelsvara?  Av Ann-Christin Sjölander Holland (finns som pocket)

Svenskt Vatten – http://www.svensktvatten.se/web/Hem.aspx

Kommuninvest – http://www.kommuninvest.se/blogg/2010/04/23/upprustningen-av-miljonprogrammet-ovan-och-under-mark/

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: