Skip to content

Långtidsutredningen 2011 vill bevara och förstärka klassamhället

februari 3, 2011

I går presenterades Långtidsutredningen 2011, (LU 2011). Att den innehåller en del gamla klassiska höger- och arbetsgivarförslag som lägre ingångslöner och försämrat anställningsskydd är ganska känt. Men att LU 2011 också för fram idéer som kommer att minska möjligheterna och motivationen för många att söka och komma in på högskolor har det varit ganska tyst om.

Avveckling av LAS och lägre ingångslöner förs i LU 2011 åter fram som patentrecept som ska ge ungdomar arbete. Tidigare har dessa ”tulipanarosor” förts fram som lösningar på hur det ska bli enklare att få arbete för personer med invandrarbakgrund. I den senaste valrörelsen var det centern och folkpartiet som lyfte dessa frågor oftast, samtidigt som moderaterna valde att hålla en lägre profil i frågan trots att deras aktiva medlemmar önskar samma förändringar. Men igår uttalade sig finansminister Anders Borg (m) och angav hotell- och restaurang, handel och kommun som sektorer där det skulle kunna vara lämpligt med lägre ingångslöner. Undrar nu bara när (m) ska tala klartext om LAS.

”I dagsläget har personer som tillhör svaga grupper, som nyanlända utrikes födda och lågutbildade, problem med att etablera sig på arbetsmarknaden. Även ungdomar har problem med sin övergång från skola till arbetsliv. En förklaring till detta är att lönerna i dagsläget inte i tillräckligt hög grad kan anpassas till skillnader i produktivitet, speciellt vad gäller ingångslönerna. Avtalskonstruktioner med lägre ingångslöner är därför önskvärda” (LU 2011 sid 108-109).

Dessa och andra rader i LU 2011 gör att jag som läsare stundtals undrar om det inte är en skrift från Svenskt Näringsliv eller SNS jag har i min hand, trots att det står SOU 2011:11, Statens Offentliga Utredningar på omslaget. Att många nyanställda ungdomar oavsett bakgrund redan idag har låga löner finns inte i utredarnas föreställningsvärld. Personligen undrar jag hur de yngre medborgarna om de får ännu lägre ingångslöner ska kunna etablera sig som självständiga individer, ha råd att hyra bostad, köpa möbler, kunna handla bra mat o.s.v. Men med tanke på att det inte finns någon bostadspolitik längre, så är väl idén att de ska bo kvar hemma eller hyra ett litet rum och leva på nudlar?

Ingen ”andra chans” i livet

Att LU 2011 också har idéer när gäller vilka som ska kunna studera på högskolor samt vilken studietakt de bör hålla har inte belysts i media ännu. ”Vidare bör antagningsreglerna till den högre utbildningen ändras så att fler studenter antas via gymnasiebetyg och färre via högskoleprov” (LU 2011 sid 237). Jag är inte expert på nuvarande antagningskvoter till olika utbildningar, men detta måste innebära att färre personer senare i livet ska kunna få en ”andra chans”.

Redan idag har vuxenutbildningen krympts av alliansen, vilket gjort det svårare att kunna studera för dem som hade låg studiemotivation eller som av någon annan orsak fick låga betyg tidigare i livet. Likaså finns det personer som bytt yrkesbana efter arbetsskador eller arbetslöshet, dessa har tidigare kunnat skriva högskoleprov och kommit in på utbildningar den vägen. LU 2011 vill nu krympa den sidodörren, kvar blir kanske bara en liten kattlucka in till den fina världen.

De som trots detta lyckas slinka in kommer som belöning få återbetala hela studieskulden efter avlagd examen. Detta samtidigt som LU 2011 tänker sig att studerande som kommit in direkt från gymnasiet och avslutat sina studier före 23 års ålder, ska få studieskulderna avskrivna . Vore LU intresserade av att skapa förutsättningar för en generell kompetenshöjning och förstärkt internationell konkurrenskraft för Sverige, borde alla som avlägger examen i rimlig tid få chans till skuldavskrivning oavsett ålder. Som förslaget ser ut nu, så kommer det bara innebära att ungdomar från studievana miljöer gynnas i förhållande till övriga grupper. Dessutom blir det svårare för många yngre att göra ett studieavbrott, arbeta en tid och sedan återvända till studierna.

”Förändringar av studiemedelssystemet kan skapa incitament till en lägre examensålder. Vårt förslag innebär i korthet att studieskulden skrivs av för studenter som tar en kandidatexamen vid 23 års ålder eller tidigare. Avskrivningen kan därefter fasas ut gradvis ju äldre studenten är när hon eller han tar examen. Ingen avskrivning bör ske för de som tar examen efter 26 års ålder” (LU 2011 sid 237).

Från slutet av 1940-talet och framåt ökade stegvis möjligheterna för allt flera att oberoende av klassbakgrund kunna söka in och studera vid högskolor. Ett nästa steg för att ytterligare öppna dörrarna för fler skulle kunna vara en avskrivning av studieskulder vid en rimlig studietakt baserad på utbildningens innehåll och krav, i praktiken studielön. Men konstrueras det som LU 2011 föreslår så blir det i realiteten ett steg bakåt i tiden. För hur många vuxna kommer att känna sig motiverade att börja studera om åldern i slutändan ger en sämre privatekonomi i många år framåt jämfört med andra studerande?

Personligen använde jag mig på 1980-talet av ”en andra chans”. Nyss fyllda 30 år kom jag som ”kvotstuderande” in på en högskoleutbildning, trots gamla usla och ofullständiga gymnasiebetyg, och lyckades ta examen. I min bekantskapkrets har jag många vänner som studerat i vuxen ålder, vare sig de varit ensamstående föräldrar, börjar studera efter företagsnedläggelser, arbetsskador o.s.v.

Vi lever redan alltjämt i ett klassamhälle som LU 2011 vill bevara och förstärka med hjälp av lägre löner, sämre anställningstrygghet och färre möjligheter till nya livsval senare i livet. Kanske borde förkortningen LU utläsas som ”låginkomstbevarandeutredningen”?

3 kommentarer leave one →
  1. Anders Nilsson permalink
    februari 3, 2011 3:15 e m

    Helt rätt! Cynismen i att dessutom ytterligare begränsa möjligheterna till att höja sina gymnasiebetyg, och därigenom få möjlighet att förändra sitt liv till det bättre, är talande: Steg för steg förändras samhället tillbaka till ett rent klassamhälle, en utveckling som redan inleddes efter skotten på Sveavägen för snart 25 år sedan.

  2. Jonna permalink
    april 14, 2011 4:28 e m

    Skrämmande!!! Själv läser jag till socionom, och hade jag inte fått ”en andra chans” genom att skriva högskoleprovet hade jag aldrig hamnat här! Mina betyg från gymnasiet då jag var studietrött och UNG, skulle knappast räcka till den här utbildningen. Ska vi som var skoltrötta och omotiverade straffas i framtiden? Hur vore det om alla utbildningsplatser skulle gå till dem som kommer direkt från gymnasiet? Vill vi gå till, läkare, socionom, psykolog, som endast är max 25 år fyllda? (eller 23 om man läser 3,5år).

    Vad hände med Sverige välfärdssamhället, där alla ska ha samma möjlighet till utbildning och arbete?

    Tack och hej.

    Dessutom kan jag tycka att fler utbildningar, där man ska arbeta med människor, borde ha åldersgräns. Men den kanske ingår i en annan diskussion.

Trackbacks

  1. Marta Axner » Blog Archive » Examenspremier: kontraproduktivt och orättvist. och olagligt?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: