Skip to content

En svensk ekonomisk tiger eller en imploderande lånebubbla?

januari 27, 2011

Såg i dagens nyhetsskörd att vice riksbankschef Barbro Wickman-Parak varit hos Swedbank och talat om bland annat bostadsbubblan och penningpolitiken. Det återgavs i ett kortfattat telegram i affärspressen. Men för att stilla min nyfikenhet på vad hon sa idag så hämtade jag talet på Riksbankens hemsida.

 http://www.riksbank.se/upload/Dokument_riksbank/Kat_publicerat/Tal/2011/110126.pdf
I stort sett sa hon samma saker som vid finansutskottets utfrågning i torsdags förra veckan, en bedömning som övriga deltagare i utfrågningens panel i stort höll med om, däribland vår finansmarknadsminister Peter Norman. Men jag tyckte ändå att några rader ur dagens tal är värda att återge och begrunda:

”Vad det handlar om är att ganska många svenska hushåll riskerar att bygga upp finansiella obalanser som när de korrigeras kan få smärtsamma konsekvenser för enskilda hushåll och svensk ekonomi, vilket i sin tur kan leda till att det blir svårt att nå de penningpolitiska målen.”

Barbro Wickman-Parak sa även att:
”För min egen del är det inte så att jag bedömer riskerna med hushållens upplåning som ett omedelbart hot mot ekonomin eller att huspriserna är kraftigt övervärderade och att en snabb korrigering nedåt ligger i korten. Men jag bedömer att det finns risker längre fram om hushållens upplåning fortsätter att öka i en långt högre takt än inkomsterna under ytterligare en lång period.” (Mina markeringar).

Ligger i korten”! – bedriver riksbanken analyser med hjälp av en tarotkortlek?

Skuldsättning

Nåväl, när det är frågan om upplåningstakten så har hushållens skuldsättningskvot ökat från ungefär 110 till cirka 180 procent av disponibel inkomst under de senaste tio åren enligt riksbankens egen sammanställning från december 2010. Eller från cirka 1 500 miljarder kronor till 2 500 miljarder kronor i lånade pengar.

En del av dessa lån med en högt värderad bostad som säkerhet har säkert gått till konsumtion men merparten av ökningen kan förklaras med de kraftigt stigande bostadspriserna under de senaste tio åren. Bostadsrätter har ökat med 153 procent och småhus med 72 procent enligt siffror som E24 återgav för en vecka sedan.

Löneutveckling

Samtidigt har medellönen under perioden 1999 – 2009 ökat med 43 procent, vilket motsvarar en årlig löneökningstakt på 3,6 procent, enligt en LO-rapport från 2010. Eller från 19 000 kr till 27 200 kr. Även om jag inte är nationalekonom så måste det innebära att svenskarna i genomsnitt ökat sin upplåning, dvs. skuldsättningen mer än vad deras löner ökat under de senaste tio åren.

Så da facto har ju faktiskt hushållens upplåning ökat i en långt högre takt än inkomsterna. Hur länge tror egentligen riksbanken och våra finans- och finansmarknadsministrar att detta ska kunna pågå?

Fortsatt ”lånerace”

Med rådande bostadsbrist och de borgerliga kommunalpolitikernas snabba tempo i utförsäljning av allmännyttans fastigheter för ombildning till bostadsrätter så lär behovet av att låna pengar för att köpa en ny eller behålla sin nuvarande bostad fortsätta att öka i samma snabba tempo. Enbart i Stockholm så har det under perioden 2006 – 2010 omvandlats 22 076 lägenheter från kommunal hyresrätt till privat bostadsrätt, enligt ett pressmeddelande från (m) i Stockholm.

Stockholmsexemplet bör vid en försiktig uppskattning innebära att tidigare hyresgäster lånat upp en 8 -10 miljarder för att kunna teckna sig för en bostadsrätt (beräknat på cirka 70 % anslutningsgrad). Tillkommer gör sedan att banker och kreditinstitut kunnat låna ut lika mycket till 354 nybildade brf. Men det märks inte på hushållens lånekonto, men istället bland deras månadsräkningar i form av månadsavgifter till respektive brf.

Under den kommande mandatperioden kommer omvandlings- och låneracet att fortsätta enligt samma moderata pressmeddelande som ovan. De uppger att hyresrätter i stort sett samtliga stockholmsförorter ska utbjudas till ombildning. De enda som kan vara riktigt säkra på att tjäna pengar på detta är bankerna och cirka 30 olika ombildningsföretag som redan bör ha hämtat hem minst 300 miljoner kronor i konsultarvoden på de 354 ombildningarna 2006 – 2010

En svensk tiger?

Mot bakgrund av detta är det lätt att bli oroad när media för en vecka sedan rapporterade från ett SNS-seminarium att vår finansminister Anders Borg med stolthet återgav att en finansministerkollega på Ekofinmötet pratat om att ”Sverige är nu Europas tigerekonomi”.

Har ministern och de närvarande journalisterna glömt bort vad som hänt med tidigare ekonomiska tigrar i Asien? Det senaste exemplet är Irland, ”den keltiska tigern”, som numera ligger på rygg.

Utan att vara expert på Irlands ekonomi så tycker jag att det finns flera skrämmande likheter mellan oss och irländarna. På Irland lånade privatpersoner på kort tid upp massor av pengar från frikostiga banker, utan att någondera parten närmare reflekterade över återbetalningsförmågan. Vid sidan av detta pågick också en kraftig utlåning till företag för förvärv och byggande av olika fastigheter.

I dagens Sverige har inte fastighetsmarknaden tagit samma fart som på Irland eller i Sverige före kraschen 1991, men en del aktietips i affärspressen rekommenderas köp av fastighetsaktier och flera stora fastighetsaffärer har gjorts under de senaste två åren.

En anonym fastighetssektor

Några andra delvis dolda fastighetsaktörer i Sverige som satsat hårt på senare år är de företag som äger centrumgallerior och externa köpcentra. Det pågår sedan länge en om-, till- och nybyggnation av sådana anläggningar runt om i vårt land. På en del håll talas det redan om överetablering med fara för utslagning av fastighetsägare och butiksinnehavare, något som redan hänt i USA.

En pikant detalj i sammanhanget är att Sverige snart har en lika stor butiksyta som Irland räknat i kvadratmeter per 1000 innevånare. Irland som låg i topp hade i december 2008 cirka 450 kvm/1000 inv. för tredjeplacerade Sverige var motsvarande tal omkring 410 kvm/1000 inv. I Sverige byggs det som bekant vidare. Allt enligt en sammanställning som det internationella fastighetsföretaget Jones Lang LaSalle gjorde 2009.

Sammanfattningsvis är det för mig lite svårt att förstå varför så många företrädare på nyckelpositioner i vårt samhälle i princip viftar undan talet om bostadsbubblan eller faran för en överetablering av butiksanläggningar. I slutändan är det ju löntagare och småföretagare som ännu en gång kan få betala notan med konkurser och många års skuldsanering. Samtidigt som de kommer att mista sina nuvarande bostäder och företag.

Kanske sitter den gamla skylten från 1940-talet uppe på väggen i tjänstrummen hos regeringen, riksbanken och finansinspektionen, ni vet den med texten ”En svensk tiger”.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: