Här nedan kan du lyssna på ett smakprov som finns på youtube. Det är “Lux Aeterna” framfört av Olle Persson, baryton , S:t Jacobs Kammarkör, S:ta Claras Motettkör samt Uppsala Kammarorkester under ledning av dirigenten Paul Mägi.

Vill du höra hela verket, så finns under tid en länk hos Sveriges Radio, se nedan.
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=2482&artikel=4779557&play=3561354&playtype=S%C3%A4ndning&t=7717

Tilläggas kan att requiemet är skrivet till minne av kompositörens vän, den mycket skickliga gitarristen Lars Ekholm som gick bort 2008.

Lars Ekholm (1955-2008)
Foto: Helen Tsappos

http://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?programid=3980&grupp=10975&artikel=4796731

Många skattebetalare vill nu byta vårdcentraler för att slippa gynna de skattesmittande riskkapitalbolagen. Men det är lättare sagt än gjort i vårt alltmer Sovjetliknade valfrihetsparadis.

För snart tre år sedan flyttade jag från Norrtälje till Farsta i södra Stockholm. Efter en tid fick jag en s.k. valblankett från Stockholms läns landsting för att enligt alliansens vårdval ”fritt” kunna välja vårdcentral enligt den s.k. ”valfrihetens” principer. Problemet var bara att den medföljande listan endast innehöll privatägda vårdcentraler i närheten av Farsta. Så i brist på andra alternativ kryssade jag i ett alternativ och hamnade hos de numera ökända Carema.

När jag för en tid sedan började söka alternativ, så upptäcker jag att det på Stockholms läns landstings hemsida inte går att söka efter enbart de vårdcentraler som drivs att landstinget i egen regi. Då ringde jag till landstinget för att få en lista på de vårdcentraler som drivs i egen regi, men det kunde de inte leverera. Så efter egna rundringningar till olika vårdcentraler har jag nu kunna få fram en lista på de mer eller mindre ”utrotningshotade” landstingsägda vårdcentralerna som inte skickar skattepengar vidare till skatteparadis eller privata ägare.

Därför kan jag idag efter en längre tids detektivarbete byta vårdcentral. Men frågan är hur många orkar lägga ned den tid som krävs för att kunna göra detta? Som f.d. journalist är jag van att gräva fram fakta, men det är det inte alla som är.

Valfrihetens Sverige börjar när det gäller välfärdstjänster kännas som en gammal Sovjetrepublik. Sedan må moderatregeringens finansminister Anders Borg gråta hur många krokodiltårar han vill i massmedia när det gäller överförandet av våra gemensamma skattepengar till olika skatteparadis.

Det känns om demokratin eroderar i takt med välfärdssamhällets stegvisa avveckling.

(Ett litet tips för dig som vill byta: I Stockholm är det telefonnumret som är koden,  de som börjar på 08/123 osv är de som drivs i landstingets egen regi. Men sedan gäller det att ringa och knappa sig igenom alla alternativ och för säkerhets skull även prata med personalen. Det kan ju vara ett ägarbyte på gång efter beslut av privatiseringsfundamentalisterna inom den moderatstyrda alliansen med Filippa Reinfeldt i spetsen)

Aktuella artiklar:
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/caremaboende-jarfalla-anmalt_6627958.svd
 http://www.dn.se/nyheter/sverige/150-tillsynsarenden-mot-carema
 http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=103&artikel=4795291
 http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=103&artikel=4796616

Jag har medvetet avstått från att blogga ett tag och istället fokuserat på arbete och livet bortom datorer och bloggar. När jag nu stegvis tänker återuppta bloggandet, så väljer jag först att återge en dikt av Göran Palm från 70-talet som åter känns aktuell idag. I minst mot bakgrund av den pågående interna debatten mellan olika socialdemokratiska bloggare. Läs gärna dikten flera gånger och fundera. 

 Med vänliga häl(s)ningar Lars Bäck

Växelbruket av Göran Palm

Socialister som kämpar mot en övermakt
för dem finns det två sätt att gå under på
i Sverige som i Japan, Egypten och Peru.
Det ena är att kompromissa sig till döds.
Det andra är att protestera sig till döds.
Verkar man dolt i demokratiskt valda fårakläder,
och det gör alla dagligen, på gatorna, i korridorerna,
löper man risk att själv bli får.
Ingenting skiljer en till slut från skocken.
Verkar man öppet, som en varglik stormtrupp,
och det har alla gjort som skingrats av batonger,
löper man risk att själv bli varg.
Ylande skild från både massorna och makten.

Märk väl:
Jag talar inte om den välbekanta fejden
mellan kättare och bokstavstrogna
som ömsom splittrar, ömsom enar världens vänster.
Jag talar om alla de blindskär
som varje uppriktig marxist stött på,
kan krossas av och kryssar mellan dag för dag.
Vad ska man alltså välja -
en ömklig undergång som myglare
eller en hjältedöd som kroniskt finkad snutmisshandlare?
Frågan är felställd, här finns inget val.
Man måste leva dolt, och öppet, löpa bägge riskerna,
ibland den ena och ibland den andra.
En dag går man till Vasaparken med plakat.
En dag går man till Vasaparken med små barn.

Vad gör en socialist
på svenska bruk, kontor, kollegierum, fabriker?
Han måste ta sig dit, det är det första.
Sen beror det på.
Ska han slå ner på ledningen
eller dra folk till marscher eller möten,
då får han komma gruppvis och bekänna färg i dörren,
tränga sig på, ta strid och kanske illa fäkta.
Vägen går utifrån och in. Slagorden viner.
Men ska han göra nytta mera varaktigt,
då får han komma ensam, ta anställning,
leva i skift, gräva på djupet, fråga och se.
Det är en uppskattad kamrat som sen ska börja agitera,
inte en utböling. En nästan vanlig knegare
och ingen handelsresande i flygblad och Maomärken.
Vägen går inifrån och ut. Husbocken gnager.

Sak samma på de flesta livsområden.
Två fronter finns för kadern, säger Lenin
en väpnad front och en som höljts i bomull.
Radikalismen – att bara illa fäkta -
hotar på en flanken. Utanför apparaterna.

Revisionismen – att bara smila in sig -
hotar på den andra flanken. Inne i apparaterna.
Och bägge sakerna betecknar socialismens död

Ändå är allas uppgift: ömsom fäkta, ömsom smila.
Utarmningsriskerna ska alltså inte bara skys,
de måste också tas,
så att man nästan bränner sig, än här, än där.
Förstår ni hur jag menar?
För handen mycket nära samförståndets stearinljus.
Knyt näven mycket nära blindrevoltens fackla.
Men bränn er inte,
ta bara risken att bli dubbelt bränd!
Att enbart sky revisionismen, vad är lättare?
Att enbart sky radikalismen, vad är lättare?
Då blir man också säkrast dödsbränd.
Men just i växelbruket – tro mig – ligger räddningen.

Nu finns det dom som bara kan det ena,
så tvivel i det tysta eller kasta handgranater,
ge djävulen ett lillfinger eller slå till honom.
Och eftersom marxism och specialisering inte går ihop,
måste de mjuka hårdna något och de hårda mjukna något.
Klä folkuppviglarna i slips och dokumentportfölj,
låt samarbetets milda vänner träna judo
och sätt de skriftlärde i fältarbete,
gärna i övre Norrland,
så att de fältarbetande får tid att läsa skriften.
Till vardags, i praktiken,
kan man väl ändå tänka sig en viss fördelning,
inte sant?
Jag talar bättre än jag säljer bullentiner.
Du hejdar hästar bättre än du värvar kadrer.
Nog kan de flesta mestadels få odla sin talang,
bara de hela tiden ser att målet är gemensamt?
Livsfarligt blir det först när grupperna
upphör att stämma samman sina läten
och istället drar iväg åt var sitt håll,
bryter förbindelsen, slutar med växelbruket,
renodlar var och en sig ”egen” specialitet,
som om det bara fanns en enda väg till målet:
att enbart yla eller att enbart bräka.
När detta händer – och det händer
så snart en kampgrupp grips av ideologisk renhetsfrossa
eller tar lätt på läran för att vinna snabba segrar -
då lockas öven andra grupper att glömma bort
vad alla har att kämpa för tillsammans,
vad alla har att kämpa mot tillsammans,
och börjar yla respektive bräka mot varandra enbart.
Samhällets piskor slår som förr: de hör det inte.
Samhällets tidur slår som förr: de hör det inte.
Inte ens prasslet av sedlar når deras öron,
för allt de hör och hatar är varandras läten.
På så sätt blir de vargar respektive lamm.
Och då går allt åt skogen ett ljusår före R.

Idag tillkännagav anrika Bank of England att de ska öka sitt innehav av obligationer med 75 miljarder pund. Det är ungefär 830 miljarder kronor. Det motsvarar cirka 25 procent av Sveriges BNP.

Tidigare har Bank of England deklarerat att de ska avsätta 200 billion pund för samma ändamål. Med dagens besked så är det totalt 275 miljarder pund som ska satsas på obligationer, det är ungefär 3 050 miljarder kronor.

Det innebär att Bank of England ser en annalkande bank- och finanskrisvåg närma sig land, då de inte satsar miljarder på obligationer för nöjes skull. Samtidigt ska EUs finansministrar enligt media börjat fundera på att låta Europeiska Investeringsbanken, EIB, stödja de europeiska bankernas behov av kapitaltäckning. Det betyder att de europeiska affärsbankerna börjat misstro varandra när det gäller de andra bankernas förmåga att kunna klara kapitaltäckningen för de värdepapper de säljer på den s.k. marknaden.

I Sverige har vi en tickande kreditbomb i form av bostads- och konsumtionslån till svenska hushåll. Säljer de internationella investerarna snabbt av sina stora innehav av svenska bostads- och bankobligationer som är ompaketerade bostads- och konsumtionslån, så kommer de svenska bankernas finansieringskris hösten 2008 att framstå som en lätt bris i jämförelse med den storm som kan komma.

Läs gärna de tänkvärda bloggarna till höger på denna sida
Några medielänkar:
http://www.bbc.co.uk/news/business-15196078
 http://www.ft.com/cms/s/0/19dcb802-f004-11e0-bc9d-00144feab49a.html
 http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=4734335
 http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=4734322
 http://www.dn.se/ekonomi/stockholmsborsen-fortsatter-uppat-1

http://www.svd.se/naringsliv/atgarder-for-bankerna-lyfte-borsen_6529584.svd

Sedan i våras har det kommit flera rapporter om en minskad försäljning av villor, bostadsrätter och fritidshus. Det märks nu även i finansmarknadsstatiken, men trots detta passerar hushållens skuldbubbla nu 2 600 miljardersnivån.

Under augusti ökade hushållens skuldsättning med 6, 8 miljarder kronor och uppgår nu till 2 605 miljarder, av dessa utgör 2 085 miljarder lån med bostäder som säkerhet. Resterande lån är antingen till konsumtion samt på senare tid även blancolån som tagits för att kringgå de nya reglerna om s.k. bolånetak.

Att låneruschen nu fortsätter, men i ett lägre tempo, indikerar att såväl efterfrågan som marknadspriserna börjat vika nedåt. Det betyder att de som köpt bostad för något år sedan snart kan notera att det s.k. marknadsvärdet på den egna bostaden tenderar att bli lägre än de lån som tagits med bostaden som säkerhet.

När de större internationella placerarna inser att de svenska bostadsobligationernas underliggande säkerheter utgörs av bostäder som dalar i marknadsvärde, så är risken stor för en säljrush liknande hösten 2008. Då klarade sig våra banker och bostadslåneinstitut med hjälp av stöd från Riksbanken. I dag är det internationella innehavet av bostadsobligationer betydligt större, varför en liknande säljrusch kommer att skapa panik i bank- och finansvärlden.

När riksdagen ska behandla regeringens budget senare i höst kan det komma att ske i skuggan av en briserande bostadslånebubbla. Noterbart i sammanhanget är att det på senare tid enbart är socialdemokraterna som nämnt riskerna med hushållens skuldsättning. Alliansregeringens alla partier har hittills hållit en låg profil, de lär ha 1 000 miljarder skäl till detta, för så mycket har hushållens skuldsättning ökat med sedan de tillträdde för fem år sedan.

Läs gärna de tänkvärda bloggarna till höger på denna sida
 SCB Finansmarknadsstatik:

http://www.scb.se/statistik/_publikationer/FM5001_2011M08_BR_FM5001BR1109.pdf

Medielänkar:
http://www.svd.se/naringsliv/scb-lanetillvaxten-dampas_6504174.svd

http://www.dn.se/ekonomi/scb-lanetillvaxten-dampas

En vinstjagande försäkringssäljare och två arbetsgivarföreträdare som längtar efter en värld utan fackföreningar dominerade idag debattsidorna i Stockholms morgontidningar. Får de bestämma så tvingas de som har råd att på sikt köpa sig privata lösningar när det gäller äldreomsorg, sjukdom och arbetslöshet. Övriga delar av befolkningen får klara sig bäst de vill.

På DN Debatt får idag SEB:s s.k. ”välfärdsekonom” Jens Magnusson ännu en gång dra en lans för sin banks produkter. Denna gång handlar det ytterst om att vi ska skaffa oss privata försäkringar för att skaffa oss en trygg ålderdom. (SEB har råd att annonsera).
I debattartikeln står bl. a. ”För offentliga sektorn finns två vägar att gå: stora skattehöjningar eller att tydliggöra och förbereda ett större privat ansvar för delar av äldreomsorgen, även på finansieringssidan.” (DN Debatt 110926)

Översatt från ”neosvenska” betyder det att den offentligt finansierade äldreomsorgen ska erbjuda ”lågstandardtjänster”, den som vill ha och behöver mera service och vård ska betala det själv via privata försäkringar. (Att moderaterna i Stockholm redan är på väg åt det hållet genom sitt s.k. trygghetsboende, nämns inte i debattartikeln.)

Ungefär samma budskap sålde denna SEB-tjänsteman även in den 30 maj i år via DN Debatt genom att torgföra att lösningen på medborgarnas oro för ålderdom, sjukdom och arbetslöshet var privata försäkringar.

Samma idéer torgförs till stor del även idag på SvD Brännpunkt av Ulf Lindberg, näringspolitisk chef och Marie Silfverstolpe, näringspolitisk expert hos Almega. Förutom att propagera för en sammanslagen sjuk- och arbetslöshetsförsäkring, så är det enkelt att inse att de helst vill ha ett framtida Sverige utan fackliga organisationer.

I den debattartikeln står bl.a. följande: ”Med en omställningsförsäkring med valfrihet för den enskilde att välja utförare finns en möjlighet att fortsätta att utveckla en tjänstemarknad som kan inrikta sig på att hjälpa människor med kompetensutveckling, rehabilitering och arbetsförmedling. Nya företag som kombinerar olika metoder och synsätt skulle kunna växa fram.” (SvD Brännpunkt 110926)

En översättning från ”neosvenska” visar att Almega vill att A-kassorna ska avvecklas i sin nuvarande form, dvs. överföras från de fackliga organisationerna till privata aktörer. Samtidigt ska Försäkringskassan försvinna när den av Almega efterlängtade ”omställningsförsäkringen” blir verklighet.

Noterbart i sammanhanget är att den nya centerledaren Annie Lööf på partiets stämma talade på liknande sätt om grundtrygghet som Almega:s företrädare gör i sin debattartikel.

Sammanfattningsvis finns det många som vill hålla i spaden och vara dödgrävare när de generella välfärdssystemen ska begravas.

Tidigare blogg: http://larsback.wordpress.com/2011/05/31/propaganda-paketerad-som-%e2%80%9dnyheter%e2%80%9d/
 Läs gärna de olika bloggarna till höger på denna sida.
Medielänkar:
http://www.dn.se/debatt/privat-kapital-behovs-for-att-klara-aldreomsorgen
 http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/sla-ihop-a-kassa-och-sjukforsakring_6500392.svd
 Illustration: George Tappin, the Grave Digger av Edward Butler, 1891

Centern vill återinföra studentexamen och får stöd av betygsmajoren Björklund. Vilken blir nästa framtidsreform, vänstertrafik, husförhör eller sambeskattning?

För att motverka den betygsinflation som uppstått i samband med friskolorna vill Centern återinföra studentexamen. Med hjälp av utomstående examinatorer eller censorer ska gymnasieelevernas kunskaper prövas. Utan att vara utbildningsexpert är det ganska enkelt att inse att det öppnar möjligheter för mer bemedlade familjer att kunna hyra ”träningsexaminatorer” som förebereder den blivande studenten inför de slutliga muntliga och skriftliga examensproven. Fördelen med förslaget är att det visar att alliansregeringen vill tillbaka till det gamla klassamhället på alla områden.

I Svenska Dagbladets artikel konstaterar den pensionerade rektorn Gunnar Olofsson i Tranås att; ”Systemet togs bort eftersom det inte upplevdes jämlikt och jag tror inte man kan vrida klockan tillbaka genom att införa det igen.”

Undrar vilka fler ”framtidsreformer” alliansregeringen har i beredskap – återinförd vänstertrafik för att nå nollvisionen, husförhör eller varför inte sambeskattning så att kd får tillbaka hemmafruarna?

Läs gärna de tänkvärda bloggarna till höger på denna sida
Några medielänkar:
http://www.dn.se/nyheter/sverige/bjorklund-positiv-till-examinatorer
 http://www.svd.se/nyheter/inrikes/bjorklund-fp-ar-positiv-till-slutexamen_6476794.svd
 http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=4700864

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=4701085

En blogg behöver inte alltid innehålla synpunkter på samtiden. Jag har valt att ibland lyfta fram nästan bortglömd musik och här kommer ett sådant exempel. En melodi som tyvärr känns allt mer aktuell.

Den första september delade jag det första exemplet på ett nästan bortglömt musikstycke. I dag återkommer jag med det tredje exemplet. Tyvärr har texten fått förnyad aktualitet i dessa dagar. Det är Ronnie Lane´s Slim Chance inspelning av Brother can you spare me a dime från 1975.

http://www.youtube.com/watch?v=qkfS0QbJh24

Av den senaste mäklarstatistiken framgår tydligt att priset på bostäder fortsätter nedåt. Under augusti som brukar kännetecknas av en intensivare efterfrågan så har den nedåtgående trenden fortsatt. Bostadsbubblan fortsätter att pysa sakta.

Den senaste tiden har det förekommit en rad rapporter i medierna om olika slags mätningar och attitydundersökningar som gjorts av banker och undersökningsinstitut när det gäller bostadsprisernas utveckling. Sammanfattningsvis har samtliga dessa pekat på att majoriteten av de tillfrågade tror att bostadspriserna kommer att fortsätta nedåt.

Mäklarstatistiks senaste redovisning över utvecklingen under augusti 2011 bekräftar att allmänhetens antaganden speglar den faktiska situationen, priserna fortsätter nedåt. Se tabellerna nedan för bostadsrätter respektive villor.

Även det bostadsprisindex (HOX index) som Valueguard utvecklat tillsammans med KTH påvisar sjunkande och stillastående bostadspriser. Noterbart är att indexvärdet för augusti är årslägsta. Enligt grundarna bakom företaget Valeuguard är syftet med indexet att skapa ett underlag som på sikt kan användas för att utveckla försäkringar mot prisfall, villaoptioner etc. Fast mot bakgrund av prisutvecklingen är det kanske snarare så att HOX index kan få internationella investerare att tveka när det gäller köp av de bostadsobligationer som banker och finansinstitut ger ut med sina bostadslån som grund.

Kanske var det för att dämpa sådana effekter som alliansregeringens finansmarknadsminister Peter Norman samma dag som mäklarstatistiken presenterades sa ”de svenska bankerna har inga problem att skaffa finansiering på kreditmarknaderna”. Detta enligt Bloomberg News. För om utländska investerare börjar sälja av sina innehav av svenska bostadsobligationer kommer det bli mera skakigt än hösten 2008, eftersom de idag har betydligt större innehav än för tre år sedan.

Mot bakgrund av bostadsprisutvecklingen ska det bli intressant att se när finansministern, riksbanken, finansinspektionen m.fl. börjar tala om bostadslånebubblan. Hittills är det bara Bostadskreditnämnden som pekat på att svenska bostäder är övervärderade.

Kanske blir det andra tongångar i den officiella debatten när mäklare går i konkurs och överbelånade bostadsköpare tvingas lämna sina bostäder med stora förluster.

Personligen har jag belyst faran med bostadsprisutvecklingen sedan jag började blogga, ett av mina första inlägg från januari 2011 pekar på problemen, En svensk ekonomisk tiger eller en imploderande lånebubbla?

Läs gärna de tänkvärda bloggarna till höger på denna sida
Statistik och indexlänkar:
http://www.maklarstatistik.se/aktuellt/2011-09-14.aspx
 http://www.valueguard.se/
 Medielänkar:
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=4695737
 http://www.dn.se/ekonomi/nedattrend-for-bopriserna
 http://www.svd.se/naringsliv/nedattrend-for-bopriserna_6467566.svd
 http://di.se/Default.aspx?pid=244998__ArticlePageProvider&epslanguage=sv&referrer=http%3A%2F%2Fwww.nyhetsportalen.se%2Fv6666344.html

Nyss hemkommen bläddrar jag i lokaltidningen och inser att alliansen i Stockholm med moderaterna i spetsen vill fortsätta att ombilda allmännyttigt ägda hyresrätter till bostadsrätter. Att denna politik enbart skapar förlorare bryr de sig inte om. Detta eftersom de är ideologiskt förblindade av sitt neoliberala hat mot allt som ägs gemensamt och kan betyda att de medborgare som inte är förmögna har en chans att få ett bra boende.

Vare sig de hyresgäster som skuldsätter sig genom att låna till ett köp av en omvandlad lägenhet nu när bostadsbubblan är på väg att brista eller de som utestängs av ekonomiska skäl från ännu flera bostäder lär bli några vinnare på den neoliberala bristen på en social bostadspolitik.

I Stockholm är det omkring 35 000 allmännyttiga hyreslägenheter som omvandlats till bostadsrätter under de senaste tio åren. Enbart under den senaste mandatperioden 2006 – 2010 har mer än 22 000 tidigare allmännyttiga lägenheter omvandlats på detta sätt av den m-ledda majoriteten i Stockholm. De enda som tjänat pengar på detta är ombildningskonsulterna, banker och hypoteksinstitut.

Mot bakgrund av sjunkande efterfrågan på bostadsrätter och villor det senaste halvåret, så ska det bli intressant att hur framgångsrik ombildningsivern blir för alliansen när bostadsbubblan brister. Här nedan finns den moderata annonskampanj som medborgarna betalar via sin kommunalskatt.